Fortfarande ingen sömn. Släpade mig till psyk tidigare idag för att kolla om jag kunde få en paus i helvetet, men trots att jag såg ut som en zombievampyr från din mammas värsta mardröm tyckte de att jag skulle vänta i några veckor till. Veckor. Veckor?! Min hjärna har redan kokat över och det känns som att jag sakta glider in i någon sorts letargi igen. Morgontjacket gör det inte lättare med insomnin heller, men där vägrar läkarna tro på mig. Bieffekterna ska tydligen vara long gone (hahaha det är alltid lika roligt att diskutera sådant med någon som aldrig tagit något starkare än Ipren), och det ska till och med vara såpass chill att jag ska kunna ta Cymbaltan på kvällen. What! Vill de att jag ska tippa över helt och skaffa mig ännu en psykos? För det räckte ju inte med den jag hade i höstas menar jag.
Efter många års hetsande och gråtande och skrikande och terapi av alla möjliga slag har jag insett att psykvården nästan tvingar en att ta till illegala metoder för att man ska kunna få den medicin man behöver. Och det är ju skitbra att köpa piller av någon dodgy jävel som antagligen har ett eget litet labb hemma, eller hur? Grejen är ju inte att jag vill punda sönder mig och råka begå hoppsansjälvmord med något smutsigt knark, jag vill bara kunna sova några timmar varje natt. Ju mindre sömn jag får desto skevare känner jag mig mentalt, och när utmattningen gått så långt att jag börjat bli förvirrad och desperat, då händer sjukt läskiga saker. Som i höstas. Jag vill aldrig, aldrig, aldrig må sådär igen. Varför låter de mig falla tillbaka på det här sättet? Sjuka jävla sadister.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment