It's driving me evil, evil.

Are you my family?
Can I stay with you a while?
Can I stop off in your bed tonight?
I could make you smile.

In the morning I'll make you breakfast
in the evening I'll warm the bed.
And I'll always be happy to kiss you
Promise I'll never get sad.
'Til the siren come calling, calling
It's driving me evil, evil.

Mama was a heartbreaker
Loved you the same way I do.
But I've got so much wickedness and sin.

My name is Aleks,
and I love you the best way I know how.
My red curls slice through your heart.
And the siren come calling,
In the night,
Until you leave.

Help you dress yourself up fancy
and bathe you when you get sore.
I'll be good,
I think I could be all you would want and more and more.
Be proud when you dazzle the wondrous,
Glitter your eyes for the town,
Tell every last boy that you're my man,
I'll try not to let you down.

'Til the siren come calling, calling
It's driving me evil, evil.
Mama was a heartbreaker
Loved you the same way I do.
But I've got so much wickedness and sin.

My name is Aleks,
and I love you the best way I know how.
My red curls slice through your heart.

And the stars are exploding the lights
It won't be long until you'll be mine
No, it won't be long 'til you break
It won't be long until you break
It won't be long until you leave
'cause I'm evil, evil...

Lurking makes perfect.

Nu vet jag vad det är som har hänt.

Lyckligtvis gjorde det att jag tror det kommer bli lättare för mig att gå vidare. Jag räknar med ett par rejäla psykbryt och en del panikångest framöver, men... Ja. Det är så min hjärna fungerar, lika bra att låta den gå loss som den brukar. The dance of madness.

Tack, tack, tack. I really do want something else. Something completely different. Something motherfucking new. :D

Någon annans ord.

När ens egna ord vägrar ta form och någon annan sitter med i princip samma känsla i kroppen.

Jag kan knappt andas. Gråter hysteriskt och hyperventilerar. Jag orkar inte gå igenom samma sak som jag gjorde för tre år sedan igen. Det finns fan inte på världskartan.

Dat feel.

Haha, åh, ännu en dag av ångest över vilka vidriga människor jag varit vän med. Jag trodde jag hade lyckats lägga ner just dessa känslor, de tär ju för fan bara på mig. Jättefail. Hoppas att det "bara" handlar om att jag är mentalt ägd just nu och att det inte är något långvarigt. I värsta fall får jag väl ta och bunta ihop idioterna och köra dem i en köttkvarn, där skit kan få vara med skit i en fantastisk harmoni av... Skit.

Le barf.

Efter regn kommer smärta.

The good kind of course. All min kärlek till dessa underbara kroppskonstnärer. <3

A brief summary of my bitterness.

Bring me back to love.

Slutenvården har verkligen varit mitt andra hem de senaste 1,5 åren. Jag har aldrig varit såhär skör tidigare. I och för sig har jag inte gått igenom så mycket skit som under dessa år, men jag trodde aldrig att jag skulle bli stammis på gökboet. Får jag för mycket mediciner? För lite? Har folk plågat mig mer än vanligt? Hur som helst har hjärnkollapsen satt sina spår. Man tar lärdom av all skit man bombarderas med, och efter en smärre evighets tänkande har jag kommit fram till att det både gjort mig svagare och starkare på olika sätt.

Det var längesedan jag sa något fint till en person som stått mig nära i många år. Visste inte om jag någonsin skulle kunna göra det igen, dels för att jag inte varit säker på mina känslor, men även för att jag varit rädd att inte få en positiv respons tillbaka. Vistelsen på avdelningen fick mig dock att ta steget, at long last. Det får helt enkelt bära eller brista. Jag orkar inte begå samma misstag som jag gjorde när jag var yngre. Om det är något som får en att växa som person så är det just att visa att man är så mycket mer än sin jävla fasad och sina djupt inrotade nojor. Kampen för att framstå som den mest ultimata, karaktärsstarka, problemfria och godhjärtade människan är härmed nedlagd. Jag älskar och jag sörjer. Jag skrattar och jag gråter. Jag kramas och jag slåss. Och jag tänker fan aldrig ljuga för mig själv igen.

It's not hate.

Jinx kunde inte ens bemöda sig att komma förbi och lämna nycklarna, hon skickade dem i ett kuvert.

Det var den vänskapen det.

Diaphoresis.

Search Keywords:
* monomentaria
* alexander jubal rye
* alexander jubal-rye
* monomentaria.blogspot.com
* alexander jubal rye våldtäkt