Många frågor, inga svar.

Avinstallerade mIRC. Orkar inte med alla uppkörda jävla idioter längre.

Behåller bloggen i alla fall. Ungefär. Tänkte bara ta en paus. En lång, lång paus. Ska ta vara på de relationer som är på riktigt istället, människor jag känner och verkligen bryr mig om. Låtsasvärlden dämpade den mest akuta sociala ångesten, men i längden blev allt bara värre.

All is well that ends well.

Sedan har vi ju synaptikk också.

[19:15] <@synaptikk> "jag tänkte att det ordnar sig, men sen så ordnade det sig inte så jag ordnade det, så det ordnade sig."
[19:15] <@impish> hahaha, synaptikk <3
[19:16] <@impish> "jag tänkte att det ordnar sig, men sen så ordnade det sig inte."
[19:16] <@impish> /life story
[19:16] <@impish> det får bli min biografi
[19:16] <@impish> eller, simply put: "det sket sig."
[19:18] <@synaptikk> Uppföljaren "sen rann det långsamt längs benen"
[19:19] <@synaptikk> anyhow... Undrar hur det luktade när skoterföraren öppnade dörren på den där bilen vid E4an.
[19:21] <@synaptikk> fan... på tal om Bajs... Det vor grymt att springa göteborsvarvet... fast va en av de kassa som typ går runt fast ändå bajsa ned sig en kilometer innan mål.
[19:22] <@synaptikk> fan en "bajs @ gbgvarvet" flashmob vore fan awesome!!!
[19:22] <@synaptikk> 100 pers som skiter ner sig samtidigt på upploppet.
[19:24] <@synaptikk> Skrikandes "Vi e goa gubbar som behöver utlopp på upploppet änna"
[19:24] <@synaptikk> NÄR NÄR NÄR? NUNUNU!
[19:26] <@synaptikk> Anna Skipper, var tog hon vägen eg?
[19:42] <@impish> synaptikk: hahahahahaha vad i heeeelvete. i <3 you.

Ni är få.

But you's forevah in my <3.

Skära lite.

Skära mycket. Ta alldeles för mycket medicin. Ställa sig på toppen av Segerhill, blunda, luta sig tillbaka och falla ner på den istäckta asfalten utanför. Bli påkörd av en ångvält, ni vet, just to be sure. Någon som kan ordna en ångvält? Jag ordnar resten. Eller nej, ta med partyhattar också. Att bli kvitt sin hjärna måste ju firas på något sätt.

Nu händer det igen.

Och jag skulle bli så glad om taket rasade in över mig. Fick en bild på våldtäktsmannen kastad i ansiktet på mig när jag kollade min feed på Facebook. Kändes lite som att få en spark i solarplexus samt en elchock någonstans inne i hjärnan som i sin tur utlöste svårt brännande ångest och kallsvett innan jag ens hann tänka. Har gått runt hela dagen och sneglat på knivar, glas, nålar och annat roligt, så timingen var ju oslagbar. Greppade glaset jag hade intill mig och kände hur nära jag var på att krossa skiten och hacka sönder varenda vidriga kvadratmillimeter av min kropp, men jag lyckades sansa mig på något jävla vänster. Nu vill jag mest bara dö. Inte göra min kropp fulare, hamna på psyk för att jag är dum i huvudet och sedan skämmas livet ur mig över hur underbart idiotiskt det var att skala huden av mig i hopp om att känna mig mindre smutsig. Jag vill dö.

Fyfan vad sjukt jävla illa allt är. Jag är rädd för mig själv.

Alla fjärtars dag.

Spenderade hela kvällen i soffan med Stefan. Vi slökollade på Mythbusters och drack öl. Han var ok med att jag inte hade någon aning om vilken dag det var, eller vecka, eller månad heller för den delen. Jag hade någon underlig mensrambling för mig själv, sedan däckade vi som kungar.

Yeah.

Ahaha, so adorable. :'D

[20:12] * nicitha (~nicitha@bredband.comhem.se) has joined #imiteme
[20:12] * decubate sets mode: +o nicitha

Min vän ilskan.

Jag har varit arg i, erh... Två och ett halvt år nu. I princip konstant. Enligt min psykolog kan det bero på att jag, innan jag vred på min kran av ilska, gått och hållit tillbaka den i cirka hela mitt liv. Det har hänt så jävla mycket som borde ha triggat mig till att slå ihjäl folk redan i lägre tonåren. Men nej, istället har jag tryckt ner allt det där i en blykista någonstans i mitt smutsiga inre och knarkat mig lugn. Tänkt att det är fel att agera utåt hur dumma i huvudet folk än varit och hur illa de än behandlat mig. Ibland bestämde jag mig till och med för att det var mitt fel och att det var bättre att skada mig själv lite.

Those days are history. När folk väcker monstret tappar jag kontrollen fullständigt och får nästan gaffa ihop armarna på mig själv för att inte råka döda någon. Grejen är att jag ibland överreagerar på vissa saker, inser att jag varit mongo och försöker, om möjligt, lösa det. Lyckligtvis händer det inte ofta. Däremot kan jag av någon anledning låta folk gnaga på mig en tid. Jag får ont i hela kroppen varje gång jag interagerar med dem, men tänker att "det är bara ilskan, det går över så fort de fattat att de beter sig som rövhål". Tyvärr har långt ifrån alla någon som helst självinsikt och fortsätter nöta på på samma jävla sätt dag ut och dag in. När de langat den där sista jävla droppen som får min bägare att rinna över kan jag flippa så hårt att jag själv kan känna att jag skulle behöva en exorcist. Nåde den som befinner sig i min närhet i ett sådant läge.

Har läst lite om min sjukdom nu efter ett par månader av kontinuerliga uppbrott (ja, ni som följer bloggen har antagligen lagt märke till att jag skakat av mig väldigt många människor jag brukade "älska"), och det låter inte bättre än att det är precis såhär det blir när man haft locket på alldeles för länge. Både långvarig depression och bipolaritet kan leda till vad som kan kännas som ett ändlöst skov av vrede. Det enda som lindrar raseriutbrotten något är just att göra sig av med folk som är duktiga på att göra saker och ting värre.

Två och ett halvt år alltså, utan några som helst uppehåll. Jag har slagit sönder så mycket saker och människor under den här tiden att det är vansinnigt. Samtidigt har jag börjat hetsa folk att slå tillbaka, gärna så jävla hårt att jag tuppar av av smärta. Den biten förstår jag inte riktigt, men den har hängt med lika länge. Någon som upplever/upplevt något liknande? Feel free to share, maila gärna om ni inte vill synas i kommentarsfältet. I need some fucking closure.

Uhh. Det var nog allt för den här gången. <3 and such.

You made me smile again.

Your Tone is Tone 13 - Cosmic

Wild card, unseen forces, unexpected change, open system, touch of destiny, interdimensional shift.

Thirteen is the ray of universal movement, the foundation of self within the foundation of Essence Self combined with the rhythm of the trinity. The Cosmic Tone of 13 touches you with the hand of unseen forces and radical change. It will catalyze into movement whatever resists change or is unexamined or stationary. You are being touched by fate, moved through identifications of self into open consciousness.

Olin, the Mayan goddess of movement, asks you to surrender to the perfection of the larger pattern of your Essence Self. From the perspective of surrender and trust, what movement is being called for? Pay attention to synchronicities and seeming coincidences that jump into your awareness. Thirteen provides the possibility of a radical "frequency shift," offering you limitless new openings. Become a skywalker. Be open and flexible, allowing changing reference points to become dynamic allies. Open to the workings of destiny offered by universal movement.

It's my game you need to jump outta.

Kom på att jag behöver fixa en sista detalj innan jag eventuellt lägger ner den här bloggen och därmed även det sista som finns kvar från en tid jag gärna glömmer. Slog sönder det sista av min gamla telefon igår (den innehöll för mycket skit som gav mig kväljningar), så jag får en ny idag med nytt nummer för att vara lite extra omständig och jobbig sådär. Släng över ett mail så langar jag en bunt nya siffror och tar gärna emot era då de råkat försvinna i krosseriet.

Sieg lieb mein hattifnatts!

People are people.

Ibland blir jag bara så jävla ARG.