Tuesday, April 1, 2014

Heroes of madcraft.

Nu är det riktigt längesedan jag uppdaterade bloggen. Vet inte om det har att göra med att jag tröttnat eller att jag pysslar med så sjukt mycket annat om dagarna. Är hypersocial och träffar folk i princip dagligen. Det känns riktigt bra, och min sociala fobi är som bortblåst. Idag är det dessutom tisdag, min absoluta favoritdag varje vecka sedan ett och ett halvt år tillbaka. Som ni kanske minns arrangerar PHX ölmys varje tisdag. 10-30 personer samlas på Dovas vid Fridhemsplan (bara några hundra meter från min lägenhet) och pratar om allt och ingenting, glädje och sorg, the past, the present and the future.

Utöver detta är jag mitt uppe i ett byte av öppenvårdsmottagning inom psykiatrin. Efter fem år på Järvapsykiatrin i Kista är det tydligen dags att gå vidare, och min nya mottagning (Behandlingsenheten City, f.d. "Serafen") ska få äran att försöka trassla upp alla fantastiska knutar min hjärna bär på. Mitt första intryck av den nya läkaren är inte särskilt positivt alls dessvärre. Han fastnade hårt i den delen av min journal som förtäljer att jag var drogmissbrukare i tonåren. Trots att det är den kortaste episoden i min sjukdomshistoria har han hängt upp sig på detta, och jag får inte mina mediciner som jag ska. "Hehö, Stesolid kallar vi ju torrsprit inom psykiatrin" (NÄHE, det har jag inte vetat sedan jag var 15, alls), så han räknar varje tablett jag tar och skriver ut minsta möjliga recept på skiten. Skärper han sig inte med tiden byter jag läkare. Jag orkar inte skämmas över att jag behöver en viss medicin för att klara av vardagen någorlunda.

Nog om det. Ser ni bilden högst upp i inlägget? Yes, ännu ett spel jag gått ned mig i något alldeles fullständigt. Min älskade pojkvän lurade in mig i det, och nu sitter jag någon timme varje dag och kastar kort omkring mig like I just don't care. Det värsta är att jag blivit ganska duktig på spelet, och det gör det inte mindre roligt. Tvärtom är det skönt att låta hjärnan fokusera på nya strategier och jakten på nya kort som kan spränga motståndaren i små, små bitar. Vilken känsla. Ett funtastic vis att avreagera sig på, släppa lös den inre juggen litegrann. Ahh. Ska studsa in i spelet nu och se om det kommit några nya quests för dagen. Yes, de har kommit på ett sätt att göra skiten ännu mer beroendeframkallande. Blizzard alltså. Once you battle.net you never go afk.

Kjempeklem på er!

Saturday, January 11, 2014

More love and another addiction.

Jag krossar circa en laptop om året, inga undantag de senaste fem åren. Börjar varje år med inköp av ny burk och trenden har varit varannan VAIO varannan ideapad. Nu var det ideapadens tur, och den är så fantastiskt bra och fin att jag somnar intill den, nästintill spinnandes, varje natt. Prestandan, alla features (touchscreen bl.a.) och utseendet i allmänhet, ahh, it's all just too perfect! Det är så bra att jag helt och hållet bortser från att den kör Windows 8.

Med varje ny maskin kommer nya vanor/ovanor, this time is no different, och yours truly har börjat spela DotA2. Brewmaster och Juggernaut är mina favoritkaraktärer för tillfället, men jag har inte spelat mycket alls så vi får se vad detta utvecklas till. Jugge och Brewy är liksom givna när man är jag. Karaktärer jag kan relatera till på olika sätt. :3 Så denna vinter kan officiellt ta sig, jag kommer bosätta mig vid skrivbordet och inte lämna det förrän våren är här.

Avrundar kärleksförklaringen till allt det nya med en helt våldsamt smärtsam kram till var och en av mina nära och kära som ser till att jag har det så bra som jag har det nu, trots mina bipolära svängningar och allt som hör till när man är sjuk i hela huvudet. Ilu ilu ilu! Prrrr!

Thursday, December 19, 2013

Kärlek++.

För tillfället har jag denna fagra och helt underbara varelse på min soffa, Hanieh. Känner mig lite som en couchsurfingvärdinna, men de enda som får dela bo med mig är mina vänner. Min sociala fobi hindrar mig helt enkelt från att släppa in en helt främmande person i mitt tempel.

Vintern blir på något vis mindre mörk och fruktansvärd med henne i närheten. Hon kände sig lite ensam i sin lägenhet på Lappis, jag kände mig lite ensam jag med, så när hon frågade om hon kunde vara hos mig ett tag sken jag upp som en liten sol. Att kunna vakna och ta varsinn cigarett helt sömndruckna på balkongen skrattandes åt ingenting är ett bra sätt att börja dagen. Ångesten håller sig borta i större utrsträckning och jag börjar fundera på om det inte är så att jag borde ordna en större lägenhet som jag kan dela med någon. Inte som jag gjorde med min f.d. bästa väninna, utan med en möjlighet att klara ekonomin om jag skulle känna för att bo ensam igen. Det enda som sätter käppar i det hjulet är att jag verkligen trivs där jag bor nu. Grannarna är underbara, de som jobbar i kiosken precis över vägen är hur trevliga som helst och jag har gångavstånd till tisdagsölarna. Perfection.

Apropå öl är det tydligen fest hos mig ikväll. Undrar hur jag ska lösa the drinkables. Har gymmat hårt både idag och för ett par dagar sedan så jag är mör i hela kroppen. Teleportera mig till Systembolaget, någon. Aaahh. Eller så får jag göra en fuling och skicka Hanieh att handla åt mig haha. That's what you get for staying at my place.

Hepphepp, äta en Allevo och krama lite på Martin som sussar så sött intill mig. Och om jag känner mig själv rätt kommer jag inte orka blogga på ett tag, så jag passar på att redan nu önska er en god jävla jul och ett helvetiskt nytt år. HUGS, DRUGS AND VODKAAAH.

Thursday, November 21, 2013

Summan av kardemumman.

I början av sommaren studsade en ny bekantskap, Jennifer, in i mitt liv lite plötsligt och hastigt, och vi blev riktigt goda vänner efter bara några veckors intensivt kringflängande på Kungsholmen. Vi gjorde allt tillsammans. Åkte till Göteborg där vi körde en helhelg på Liseberg, åkte hem till Stockholm och deltog i Stockholm by Gummibåt (vi fuskade och blev spontanupplockade vid Kungsholmsstrand av något slags bryggformad, hemmasnickrad tingest som var utrustad med kyl, grill, barbord och kök där vi blev bjudna på många många många öl), reste vidare till Serbien, träffade i princip hela min släkt och många gamla vänner till familjen, kom hem igen, härjade loss på x antal tisdagsölar och tog oss en vecka till i Serbien i början av november.

Eftersom det hänt så mycket och jag har hundratals bilder från tiden jag varit inaktiv på bloggen känns det som att denna sammanfattning får duga tillsvidare. Jag lär dock lägga upp små videoklipp från samtliga äventyr senare för vissa är så amazical att jag kiknar av skratt varje gång jag tittar på dem.

Med andra ord gick jag inte och dog, utan körde snarare på raka motsatsen. Som det är nu tränar jag dessutom hårt och håller en strikt diet för att bli av med alla depressokilon jag lagt på mig de senaste två åren. Skönt att många sorters psykofarmaka sabbar en mer snarare än att de gör någon som helst nytta (antipsykotika är verkligen inte att leka med). Kroppen är lyckligtvis formbar och jag ska gjuta fram en ny, blyhård Aleks som överglänser alla tidigare versioner av mig. Aldrig mer ska jag låta någon tvinga mig ner på knä i en krypta av ältande, framförallt våldtäktsmannen som fortfarande spökar i mitt inre emellanåt. För att jag ska kunna gå vidare måste han drivas ut genom rå viljestyrka samt eventuell exorcism. I'll do whatever it takes.

Ni får nöja er med detta sålänge, jag har en lång dag framför mig och tänkte börja förbereda mig inför den nu. Ta en dusch, lägga på krigsmålningen, lyssna på Hans Zimmer och ta över världen.

Må väl därute i det underliga höstrusket. Pazpazpaz.

Wednesday, November 20, 2013

Tuesday, July 2, 2013

Energy gone wild.

Låg på psyk ett tag. Är fri nu. Känns skönt att min nya medicin (Abilify) ser till att jag inte svänger så våldsamt i humöret. Trodde inte det fanns något som kunde stabilisera mig. Är fortfarande lite i chock. Kanske. Ungefär.

Imorgon åker jag och Jennifer västerut. Bilder på de senaste veckorna och de kommande dagarna dyker upp så snart jag funnit min laptop igen. Mycket har hänt och mycket kommer att hända.

Ja... Puz!

Monday, June 10, 2013

Hey commander, can you unplug me?

Overwhelmed with anxiety.

Knivarna får vänta. Dags för en timeout.