Utöver detta är jag mitt uppe i ett byte av öppenvårdsmottagning inom psykiatrin. Efter fem år på Järvapsykiatrin i Kista är det tydligen dags att gå vidare, och min nya mottagning (Behandlingsenheten City, f.d. "Serafen") ska få äran att försöka trassla upp alla fantastiska knutar min hjärna bär på. Mitt första intryck av den nya läkaren är inte särskilt positivt alls dessvärre. Han fastnade hårt i den delen av min journal som förtäljer att jag var drogmissbrukare i tonåren. Trots att det är den kortaste episoden i min sjukdomshistoria har han hängt upp sig på detta, och jag får inte mina mediciner som jag ska. "Hehö, Stesolid kallar vi ju torrsprit inom psykiatrin" (NÄHE, det har jag inte vetat sedan jag var 15, alls), så han räknar varje tablett jag tar och skriver ut minsta möjliga recept på skiten. Skärper han sig inte med tiden byter jag läkare. Jag orkar inte skämmas över att jag behöver en viss medicin för att klara av vardagen någorlunda.
Nog om det. Ser ni bilden högst upp i inlägget? Yes, ännu ett spel jag gått ned mig i något alldeles fullständigt. Min älskade pojkvän lurade in mig i det, och nu sitter jag någon timme varje dag och kastar kort omkring mig like I just don't care. Det värsta är att jag blivit ganska duktig på spelet, och det gör det inte mindre roligt. Tvärtom är det skönt att låta hjärnan fokusera på nya strategier och jakten på nya kort som kan spränga motståndaren i små, små bitar. Vilken känsla. Ett funtastic vis att avreagera sig på, släppa lös den inre juggen litegrann. Ahh. Ska studsa in i spelet nu och se om det kommit några nya quests för dagen. Yes, de har kommit på ett sätt att göra skiten ännu mer beroendeframkallande. Blizzard alltså. Once you battle.net you never go afk.
Kjempeklem på er!
jag saknar dig leks
ReplyDelete