Summan av kardemumman.

I början av sommaren studsade en ny bekantskap, Jennifer, in i mitt liv lite plötsligt och hastigt, och vi blev riktigt goda vänner efter bara några veckors intensivt kringflängande på Kungsholmen. Vi gjorde allt tillsammans. Åkte till Göteborg där vi körde en helhelg på Liseberg, åkte hem till Stockholm och deltog i Stockholm by Gummibåt (vi fuskade och blev spontanupplockade vid Kungsholmsstrand av något slags bryggformad, hemmasnickrad tingest som var utrustad med kyl, grill, barbord och kök där vi blev bjudna på många många många öl), reste vidare till Serbien, träffade i princip hela min släkt och många gamla vänner till familjen, kom hem igen, härjade loss på x antal tisdagsölar och tog oss en vecka till i Serbien i början av november.

Eftersom det hänt så mycket och jag har hundratals bilder från tiden jag varit inaktiv på bloggen känns det som att denna sammanfattning får duga tillsvidare. Jag lär dock lägga upp små videoklipp från samtliga äventyr senare för vissa är så amazical att jag kiknar av skratt varje gång jag tittar på dem.

Med andra ord gick jag inte och dog, utan körde snarare på raka motsatsen. Som det är nu tränar jag dessutom hårt och håller en strikt diet för att bli av med alla depressokilon jag lagt på mig de senaste två åren. Skönt att många sorters psykofarmaka sabbar en mer snarare än att de gör någon som helst nytta (antipsykotika är verkligen inte att leka med). Kroppen är lyckligtvis formbar och jag ska gjuta fram en ny, blyhård Aleks som överglänser alla tidigare versioner av mig. Aldrig mer ska jag låta någon tvinga mig ner på knä i en krypta av ältande, framförallt våldtäktsmannen som fortfarande spökar i mitt inre emellanåt. För att jag ska kunna gå vidare måste han drivas ut genom rå viljestyrka samt eventuell exorcism. I'll do whatever it takes.

Ni får nöja er med detta sålänge, jag har en lång dag framför mig och tänkte börja förbereda mig inför den nu. Ta en dusch, lägga på krigsmålningen, lyssna på Hans Zimmer och ta över världen.

Må väl därute i det underliga höstrusket. Pazpazpaz.

Energy gone wild.

Låg på psyk ett tag. Är fri nu. Känns skönt att min nya medicin (Abilify) ser till att jag inte svänger så våldsamt i humöret. Trodde inte det fanns något som kunde stabilisera mig. Är fortfarande lite i chock. Kanske. Ungefär.

Imorgon åker jag och Jennifer västerut. Bilder på de senaste veckorna och de kommande dagarna dyker upp så snart jag funnit min laptop igen. Mycket har hänt och mycket kommer att hända.

Ja... Puz!

Sunday twitching.

» If you're with me you don't need to worry. I can take ten times the crazy we both would ever be able to accumulate together.
» If you don't go crazy, you can't shake the madness.
» It's rather cleansing to get shitfaced and howl at the moon, piss yourself and have a weird boner.

Won't wash your door.

Jag har gjort jätteslut med Göteborg. Jävla sunkhåla.

Operating, generating, new life.

Kom tillbaka till Göteborg från Rom inatt, efter en tolv timmar lång helvetesresa. Long story short; allt som kunde gå snett gick så jävla snett att sniskan själv blev imponerad. :D

Fick i alla fall en långhelg i sommarvärme, något som förhoppningsvis kommer hjälpa min hjärna att stå ut med ännu en höst och en vinter. Gonna dodge psyk så gott jag kan. Vill liksom inte sitta inlåst nu när jag ska flytta ihop med Jinx i vår allra förstaste egnaste lägenhet. <3 And yes, det blev en fin liten trea i Sundbyberg/Mariehäll. Adolfsbergsvägen (brf. "Segerhill", I shit ye not lolol), paradiset på jorden, där ska vi söndra och härska tills en eventuell landsflykt skiljer oss åt. Ska bli så jävla mysigt att äntligen få inreda och pyssla utan att känna stressen över att kontraktet när som helst kommer att löpa ut och att man än en gång kommer hamna på gatan. Känns helt jävla overkligt. Overkligt, stört och helt fantastiskt.

Diddlywells, nu ska jag passa på att krama livet ur min brüd, ty ikväll blir det ännu mer resande, bort bort bort från pestkusten. Alltid på väg åt något håll, ett måste om jag vill ha vettet i behåll. SNIPP, SNAPP, SNUT, håll din trut, klart slut.

DIN MAMMA. Nej, min mamma.

Haiii! Varit lite afk det senaste dygnet, ty modermodemet bestämde sig för att komma upp och hälsa på i Hufvudstaden en sväng. Vi flängde runt på stan, söp ner oss lite och pratade om livet, sådär fett jävla mysigt bara. Hon försökte locka tillbaka mig till Göteborg och tyckte att jag skulle skaffa en lägenhet där istället, men när vi satt och blickade ut över Plattan och den sjukt underliga fontänen ovanpå kände jag att... Nej. Jag trivs här. I kaoset, stressen, paniken, förvirringen, smutsen, galenskapen och med alla mina fina vänner. Har förvisso en del finingar på Pestkusten också, men de flesta av dem planerar att fly landet inom en semisnar framtid, såatteh... Känns lite onödigt att dumpa allt jag byggt upp här för att sedan bli lämnad i en stad som bara ger mig panikångest och sura uppstötningar.

Blablabla. Det jag egentligen ville berätta var att jag fick en rosa OnePiece av morsdjuret strax innan hon satte av mot Bromma flygplats. :D Har velat ha en sedan jag såg dem för första gången för ett år sedan, dock rimmade prislappen inte riktigt med min ekonomi, eheh. Nu är den i alla fall MIN och jag tänker spendera resten av dagen iklädd detta otroligt skrattretande men superbekväma plagg vid min döende lappytop. GÖTT som de säger på andra sidan, söndagsslack is ON. Tacktacktack igen käraste mor, du är en riktig liten pärla. <3

Och världen fortsätter krympa.

LIVET, what the duck! Fick precis veta att Rita bott i samma trappuppgång på Berzeliigatan i Göteborg som mor min (där jag var inneboende ett par månader för att jag led av brist på tak över huvudet en tid). Tror till och med att det var på samma våning. Ahahaha. Alla dessa sinnesstörda sammanträffanden, jag blir tokig. :D

Nu sitter hon vid pianot och Alex med gitarren, och satan vad fint de sjunger ihop. Själv sitter jag och gömmer mig i soffan bakom min laptop och önskar att jag hade fler skills än SkrivaJävligtSnabbtPåTangentbordet. Sure, I'm into the DAW-thing, men FL Studio räknas knappast som någon talang. Tyvärr. ;(

It's turtles all the way down.

Min hjärna glappar lite ibland, som ni kanske vet, och nu har den glappat loss ordentligt en period. Min läkare tyckte att det var dags att göra något åt saken (man ska tydligen inte behöva åka in på akuten efter en utekväll), men det är lite småjobbigt att byta ut hetssupande mot högre doser Stesolid. Lugnande mediciner gör mig nämligen extremt avtrubbad och asocial, till skillnad från alkoholen som gör mig helt hysterisk. Jag kan inte acceptera att folk är ute och har skitkul medan jag ligger hemma i tredje gradens dödströtthet kramandes mina djur i någon sorts halvdvala. Where the hell did Party Cat go? What the crap is this shit?

Jinx var i alla fall en darling idag och släpade med mig ut i snöstormen en sväng. Vi lallade runt på stan mellan Lunchen och Rusningen (jorå, both of us sufferz from teh MADNESS, vi undviker Blondinbellor, iPhuckheads och Kaoz så gott det bara går), hamnade i shoppingkoma, åt vidrigt goda veganmackor på Vurma, skrattade lite, gnällde mycket och idkade allmän lustigahusethattifnattighet. Sådant behövs när man börjar brista lite i fogarna och känner att man håller på att krackelera. Vi brukar synka våra kaputtanfall läskigt bra, så ingen av oss behöver någonsin oroa sig för att den andra ska vara mindre skev än en själv. <3

Innan jag slänger i mig mitt nattknark tänkte jag även tacka Lucy, Alex, mor, Martin, Sara, Ryssland och Lotte för en fantastisk Göteborgsvistelse. Jag trodde inte att jag skulle klara fem dygn där utan att överdosera på Cyanid vid något tillfälle, men sjukt nog löste sig allt. Såg Imogen Heap live för andra gången, kramades med mina nära och kära och stötte inte på ett enda odjur from the past. Ondskans längsta fikapaus thus far, impressive indeed! Jag tycker dock fortfarande att de få fina silltomtar som finns kvar därborta borde masa sig hitåt. Här råder ständig brist på ondska och det fullkomligen flödar av kärlek, enhörningar, rosa fluff och glassbåtar. Och danskar på bäddsoffor som spelar World of Warcraft dygnet runt. Kom och låt er uppslukas av denna extraordinära fantastiskhet och jag lovar att ni aldrig kommer återvända hem igen. :D Trust me, I'm from the dark side of the internets.

På östfronten litet smygpanik.

Mellanlandning i Stockholm efter en halvintensiv långhelg i Göteborg. Trots klassiskt pestkustsväder lyckades vi ha rätt kul och till och med avsluta vistelsen där med en grillkväll. Vilken jävla bedrift!

På fredag bär det av till Istanbul, så nu har jag några dagars stresspanik att se fram emot. Tvätta, fixa papper från apoteket (jag går ju på DROGER, ajajävlabaja), hämta ut tio ton mediciner, köpa kläder som funkar i ökenklimat, gråta, skrika, dra loss hårtussar från huvudet samt hitta någon kräm med solskyddsfaktor 40+.

Jag är fortfarande sjukt nyfiken på hur min kropp kommer hantera värmen därborta. Det skulle inte förvåna mig om jag kom hem röd som en nykokt kräfta och sådär lagom virrig som man blir när solens strålar trängt ända in i hjärnan på en. Men jag tänker att så länge jag inte kommer hem i en kista så är allt bra. Fucking ASBRA! Wish me schmuck!

Ljusblå. Get eller åsna.

De senaste dagarna har jag latat mig så jävla hårt att jag hamnat i ett state of inte-orka-resa-sig. Vaknade vid elvatiden imorse, hittade laptopen intill sängen och... Well, här ligger jag kvar, en bit in på kvällskvisten. Har lyckats äta nutella (direkt ur burken, med en matsked) och en halv påse chips. En gång i tiden tyckte jag att det här var det ultimata sättet att fördriva sin tid på, särskilt under en period då jag precis flyttat hemifrån, men nu har jag ångest och har redan gjort upp planer för hela den kommande veckan. Jag ska fika med Johanna, göra dreads på Madde, åka till pestkusten och leka med alla mongon där, glida vidare till Köpenhamn, tillbaka till Göteblä, släpa med mig Lucy och Alex till Stockholm... Och så ska jag självklart dricka en hel del folle. Omnomnamyum.

Efter det kommer jag dock klämma in ännu ett gäng lata dagar, för den sjätte åker jag, André (çok Türk) och Marie-Linn till Istanbul och sedan vidare till Fethiye. Vi ska vara i Turkiet i två hela veckor, så det vore dumt att komma dit fullständigt utbränd och tro att jag på det skulle klara av den hysteriska värmen där också. "Värmeböljan" i Sverige hade nästan ihjäl mig, liksomliksom. Jag GRÄT helt paniskt en dag när inte ens fläkten lyckades ge mig lite svalka. :D

Således, note to self: KÖP VITA, LUFTIGA KLÄDER OCH GE FAN I ATT TA MED NÅGOT SVART! Värmeslag är ingen hit, och jag har ingen som helst lust att ta reda på hur något sådant skulle kännas med kroppen full av Cymbalta. Shrugugugh.

Någon som orkar shoppa åt mig? Snällaste raraste? :3