Life, the universe and everything.

Idag fick sötaste lilla Blomma somna in efter ett par månaders krasslighet. Hon blev nästan ett år och nio månader gammal, så det var nog egentligen dags för den lilla hamstertanten att dra vidare, om än inte helt på egen hand. Jag är sjukt glad att åtminstone djuren kan få dödshjälp när de börjar få ont och inte klarar av att äta längre. Det är onödigt att låta dem lida in i det sista (som vi hela tiden gör med vår egen art, what the fuck is that shit all about?), och jag hoppas innerligt att jag i framtiden själv kommer kunna få välja när det är dags att kassera min egen farkost. I en perfekt värld hade mina gnagare, som hade levt väldigt mycket längre än jag, förbarmat sig över mig och tagit med mig till veterinären dagen då jag knaprat mig resistent mot alla typer av opiater samt börjat bajsa på mig.

Vidare känner jag att jag behöver informera er om att mina svettkörtlar får fontänspasmer av kombinationen 25 plusgrader och Cymbalta. Utan någon som helst förvarning får jag lökringar av sällan skådat slag och känner hur fukten gör att det skaver i diverse veck. Blir typ panikvarm out of fucking nowhere. Som en feber som ligger och lurar i buskarna och plötsligt stormar ut och våldför sig på en. Utifrån och in och sedan ut igen. Ungefär?

På detta mår jag sjukt cp och vill typ knarka alternativt dö. KRAM HEJ!