Caspian.

Vår älskade lille jordekorre fick förresten somna in i fredags några timmar efter att jag satt mig på tåget till Göteborg, och bara några veckor efter att Blomma lämnat oss. Jag klappade honom lite innan jag åkte, men han lät mig bara göra det en kort stund. Han hade jättesvårt att andas, så jag förstår att han blev bitter när någon kom och skulle ha hans uppmärksamhet. Jag hade också varit grinig om jag hade befunnit mig i hans situation.

Vi gjorde allt vi kunde, men efter tre penicillinkurer och alla möjliga försök att göra hans tillvaro lite drägligare insåg vi att vi bara drog ut på hans lidande. Veterinären sa att det inte gick att göra så mycket mer och att det helt enkelt var bäst att avliva Caspian. Det värsta är att det var en sinnessjuk jävla otur att han skulle drabbas av den där lungsjukdomen, för de gnagare som råkar ut för det gör det tydligen utan någon som helst orsak. Eller ja, "ingen vet varför", som med ungefär allt annat i universum.

Jag hoppas att han har det fint i fluffhimlen med Blomma och alla andra små luddbollar som sitter på molnen och mumsar honungs- och yoghurtdroppar.

Sötaste lille Paski...