Fest, fest, fest. Nästan alla dagar i veckan, och det känns som att jag inte kan få nog. De där nio månaderna av isolering och nervsammanbrott måste ju förträngas på något sätt, och partymetoden känns som ett rätt säkert kort. Som så många gånger förut.
Nästa vecka åker jag till Göteborg, till min älskade lilla Lucyfer. En liten avgiftningssemester med en touch av syskonkärlek och småstadsångest. Jag är egentligen totalallergisk mot Göteborg och borde undvika allt som rör den tragiska lilla hålan, men systra mi har nyligen fått en alldeles egen liten lägenhet i någon närförort till helvetet, och jag hoppas innerligt att den kan bli något slags litet sanctuary där allt som finns bortom dess väggar kan stinka loss bäst fan det vill utan att vi behöver känna av dess närvaro. Jag vill ju kunna åka ner och hälsa på hos det lilla djuret utan att kräkas av ångest varje gång.
Haha, apropå djur har Arisu (hamstret som jag fick i vintras) bäddat sin sovkoja med en smörkniv hon blev totalförälskad i när hon gjorde oss sällskap vid frukostbordet häromdagen. Gick förbi buren nyss och såg en väldigt nöjd liten pälsboll på den flottiga lilla träkniven, wandering about in rodent dreamland. Lol på den störda lilla varelsen. <3
Welliwell, Skvall och hans glada bihang är på väg hit med lustgas och tusen ton pepp, och när patronerna är tömda lär vi glida ut på nya galna äventyr. Lika bra att dansa sönder nätterna när man ändå aldrig får någon jävla sömn. :D
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment