You changed me after all.

Fuck. Sönderrispad, sönderpundad, utmattad, ihjälgråten, uppgiven, förbannad, ledsen, besviken, helt jävla förstörd, och nu tänker jag fan bli full igen. Gärna hög också. Helst död dock.

Falling.

Helvete. Varför? Varför? Jag förstår inte alls vad det är som händer runt mig längre. Skattar mig lycklig som har nära och kära som stöttar mig just nu, men till vilket jävla pris? Jag utsatte mig för skit, och då borde jag väl rimligtvis förtjäna all jävla ångest som kastats åt mitt håll. Eller? ELLER?

Jag finner verkligen inga jävla ord för allt som hänt. Det känns så otroligt overkligt fortfarande, och enda anledningen till att jag håller ihop (någorlunda) är just de där fina människorna som sett, hört och till och med varit del av helvetet som rasat runt mig de senaste månaderna. De är anledningen till att jag inte sitter inlåst just nu. De är anledningen till att jag själv får bestämma om jag vill droga bort smärtan eller inte. De är anledningen till att jag överhuvudtaget vågat träda fram i ljuset och lägga fram hela sanningen. Ändå skäms jag. Jag skäms och jag känner mig smutsig.

Det känns som att jag blivit berövad på alla möjligheter att någonsin kunna fungera "normalt" igen. Vet inte om det verkligen är så, men just nu finns inget jävla ljus i slutet av någon jävla tunnel.

Turbulens.

Något gick åt helvete. Bor i Sundbyberg igen.

Orkar inte skriva mer än så just nu.

Och världen fortsätter krympa.

LIVET, what the duck! Fick precis veta att Rita bott i samma trappuppgång på Berzeliigatan i Göteborg som mor min (där jag var inneboende ett par månader för att jag led av brist på tak över huvudet en tid). Tror till och med att det var på samma våning. Ahahaha. Alla dessa sinnesstörda sammanträffanden, jag blir tokig. :D

Nu sitter hon vid pianot och Alex med gitarren, och satan vad fint de sjunger ihop. Själv sitter jag och gömmer mig i soffan bakom min laptop och önskar att jag hade fler skills än SkrivaJävligtSnabbtPåTangentbordet. Sure, I'm into the DAW-thing, men FL Studio räknas knappast som någon talang. Tyvärr. ;(

En morgon i Minneberg.

I övrigt är jag för tillfället inneboende hos Rita Saxmark. När jag vaknade imorse hörde jag henne öva inför en liten operett och låg och tjuvlyssnade i en hel halvtimme innan jag hasade mig upp för att ta veckans första dusch. Vilken underbart vacker röst hon har, blev helt mjuk i själen och lycklig över att för en gångs skull vakna till något annat än skrikande/festande ungdomar och/eller våldsamt sex några dörrar bort.

Synd att vi bara kommer att bo här till på onsdag. Jag hoppas verkligen att min mor lyckas hitta en lägenhet åt oss i det här området, ty jag är lika kär i Minneberg nu som jag var för tio år sedan när jag satte min fot här för första gången. Om inte mer. Ack, ack, ack, vad är väl ett par miljoner på kontot...

The Phonephucker invasion.

[15:45] <@decubate> ja, tanja äger <3
[15:45] <@decubate> ska bli intressant att läsa hennes uppsats sen
[15:45] <@decubate> som fan
[15:45] <@impish> ska bli intressant att bli hennes patient sen
[15:45] <@impish> :3
[15:45] <@impish> I WISH
[15:45] <@decubate> aww :D
[15:50] <@raccoon_> impish and tanja sitting in a tree...
[15:50] <@raccoon_> ^____________________^
[15:51] <@decubate> :D
[15:51] <@decubate> p o l y g a m i
[15:51] <@raccoon_> \:D/
[15:51] <@raccoon_> the only way to fly

Vardagsromantik.

Alexander säger:
this pillow smells like you
Alexander säger:
it has a very calming effect on my heartrythm
impish säger:
i sat on it and farted on it the other day

Ett psykfall med lite tur.

Flyttar till Gullmarsplan den 15:e juni. Vilket jävla flyt! Kvinnan som hade lagt ut annonsen på blocket var dessutom dansk, how random is that?

Har redan firat med chips (magens status: katastrofal) och en askass film ("Unknown", se den inte), men vi är glada ändå. :D

Det bästaste med flytten är att jag äntligen kan återförenas med min lilla hamstertant. Har inte velat ha henne här i kollektivet på grund av... Sanitära skäl. Och även det konstanta festandet och inomhusrökandet. Hon är minst hundra människoår gammal nu, vill inte att hon ska dö av sprängda trumhinnor eller en överdos. Vill inte att hon ska dö alls faktiskt. Live forever, little fellow! Mama loves you. <3

I'm Buck, and I will fuck you sideways.

Mitt huvud är så jävla fullt av skit just nu att jag inte ens kan få ihop ett ordentligt blogginlägg. Knappar ner några ord, raderar, börjar om, raderar, blir arg på mig själv, försöker igen, känner hur jag helst av allt bara vill knyckla ihop laptopen och köra ner den i halsen på någon... Repeat. Är så ofokuserad att jag blir hysterisk och dryg när Alex (pølsemannen) försöker prata med mig medan jag skriver. Jag orkar inte vara ett sådant as egentligen, men det labila lilla monstret inom mig fortsätter rasa fram som en lavin och drar med sig allt och alla som råkar komma i dess väg.

Den här helgen hade varit ett totalt jävla fiasko om det inte vore för den mysiga stunden på Skinnarviksberget med Sadia, tjejen jag delade rum med på avd. 24. Insåg inte riktigt hur mycket jag saknat henne tills vi satte oss där i solen och blickade tillbaka på misären som hade fört oss samman. Och jävlar vad vi skrattade åt hela skiten. <3

Nu ska jag ta min nattmedicin och hata skiten ur mänskligheten tills jag somnar. Sov gott era jävla as.

Ruta ett.

Tillbakatrillad och berövad på allt hopp, alla framtidsutsikter. Manier, depressioner... Min enda lycka är sinnessjuka mängder etanol och zopiklon. Wrong is right. Willing and unwilling sensations of the mind. A condition. The ultimate seduction. Något som knockar mig, får min själ att hålla käften, min kropp att känna mindre smärta och min hjärna att inte panikringa psyk.

Honey, I'm home.

Ovänligen,
/Sjukdomen.