Helvete. Varför? Varför? Jag förstår inte alls vad det är som händer runt mig längre. Skattar mig lycklig som har nära och kära som stöttar mig just nu, men till vilket jävla pris? Jag utsatte mig för skit, och då borde jag väl rimligtvis förtjäna all jävla ångest som kastats åt mitt håll. Eller? ELLER?
Jag finner verkligen inga jävla ord för allt som hänt. Det känns så otroligt overkligt fortfarande, och enda anledningen till att jag håller ihop (någorlunda) är just de där fina människorna som sett, hört och till och med varit del av helvetet som rasat runt mig de senaste månaderna. De är anledningen till att jag inte sitter inlåst just nu. De är anledningen till att jag själv får bestämma om jag vill droga bort smärtan eller inte. De är anledningen till att jag överhuvudtaget vågat träda fram i ljuset och lägga fram hela sanningen. Ändå skäms jag. Jag skäms och jag känner mig smutsig.
Det känns som att jag blivit berövad på alla möjligheter att någonsin kunna fungera "normalt" igen. Vet inte om det verkligen är så, men just nu finns inget jävla ljus i slutet av någon jävla tunnel.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
alltså dessa jävla känslor och all denna jävla skit. vad ska vi göra med det?
ReplyDeletejag lider med dig, åt dig, och för mig.
skriv till mig om det krisar. närsom. eller annars också för den delen.
been there, am there. ser inte heller något jävla ljus i slutet av någon jävla tunnel. vi sitter ju fan i ett enda svart hål. och när man tror att man inte kan sjunka lägre så sugs man längre ner. jävla hål.
men vi lever ju iallafall. eller? (positiv OCHSÅVIDARE)
we'll survive, don't you worry.
Hej! Jag hoppas verkligen du lyckas ro dig ur det här. Det låter riktigt knepigt, skönt att höra tat du har personer runt dig som stöttar.
ReplyDeleteAleks.. fina du. Vad händer?
ReplyDeleteMaila om du vill.. på ett eller annat sätt?
Mängder med kramar <3