Nobody gets out alive.

Natten till idag drömde jag något riktigt skevt. Har förberett mig mentalt i ett par veckor inför ett läkarbesök nu på onsdag, och jag har haft extremt blandade tankar och känslor kring det. Mest för att jag behöver mer sömnmedicin och är rädd att inte få någon sådan utskriven, men även för att läkaren funderar på att sätta in en, för mig, ny medicin, Lyrica.

Hur som helst var det plötsligt onsdag i drömlandet, och jag minns att jag stod framför spegeln i badrummet och fixade håret, sådär som jag brukar göra innan jag vågar mig ut bland folk. Jag tog på mig skorna, slängde väskan över axeln och gick ner till busshållplatsen. I väntan på bussen grejade jag lite med mp3-spelaren, kollade om jag hade fått något SMS och bläddrade ångestfyllt i Metro som jag alltid gör när jag snubblar på den jävla skittidningen. Allt helt enligt min vanliga rutin, inga konstigheter.

När jag väl hade klivit på bussen och satt mig tillrätta plockade jag fram en kniv ur min väska och skar kallt och beslutsamt upp mina underarmar, från handlederna och hela vägen upp till armvecken. Jag stoppade ned kniven i väskan igen och fortsatte lyssna på Four Tet hela vägen till mottagningen i Rinkeby. När jag stod i hissen bestämde jag mig för att berätta för min läkare att jag tänker ta livet av mig och funderade lite på hur jag skulle lägga fram det. Blodet droppade ner på mina skor och på hissgolvet och senare även på bänken vid receptionen. När jag kommit in på min läkares rum och sagt som det var bröt helvetet lös och jag rycktes ur drömmen. Det kändes ungefär som att få en elchock mot bröstet och huvudet och jag hyperventilerade. Min första tanke var "Herregud, mina jävla armar!", men när jag tittade på dem fanns inga tecken på att jag hade försökt skada mig själv. Har ju ett par psykoser i bagaget som jag kastats ur med en rejäl glasskärva i handen och blodiga sår på armarna, så jag var helt övertygad om att något liknande hade hänt.

Det tog några ögonblick för mig att inse att allt var i sin ordning och att jag bara hade drömt, men precis innan jag somnade om var min sista tanke att jag nog faktiskt kommer begå självmord en dag. Att allt jag kan göra är att acceptera detta och försöka leva som vanligt tills den dagen är kommen. Det jobbigaste var att alla de där tankarna och känslorna fanns kvar när jag vaknade, och de verkar inte riktigt vilja försvinna. It scares the living hell out of me.

Vad jag gör en torsdagskväll?

[22:30] <@raccoon_> imiteHAL: de säger att android funkar, så gör det inte det ;PppPpPPppp
[22:30] <@impish> det finns alltid fel i systemet
[22:30] <+imiteHAL> raccoon_: Det funkar inte.
[22:30] <@impish> imiteHAL bekräftar
[22:30] <+imiteHAL> impish: Nja, jag tror poängen är att protokollet bekräftar rätt.
[22:30] <@raccoon_> haha
[22:30] <@raccoon_> hahahaha

Vad jag gör en måndagseftermiddag?

[16:25] <@myra> jag gillar inte blöta kläder
[16:25] <@myra> att ta i dem
[16:25] <@myra> :D
[16:26] <@impish> KALLA BLÖTA KLÄDER MWUHAHAHA
[16:26] * @impish gömmer sig i torktumlaren och överbelastar luddfiltret
[16:26] <@myra> :D:D
[16:26] <@myra> luddmonster
[16:27] <@sphr> goblins i maskineriet!
[16:27] <@myra> o.O
[16:27] <@myra> torktumlarmonster!

DIN MAMMA. Nej, min mamma.

Haiii! Varit lite afk det senaste dygnet, ty modermodemet bestämde sig för att komma upp och hälsa på i Hufvudstaden en sväng. Vi flängde runt på stan, söp ner oss lite och pratade om livet, sådär fett jävla mysigt bara. Hon försökte locka tillbaka mig till Göteborg och tyckte att jag skulle skaffa en lägenhet där istället, men när vi satt och blickade ut över Plattan och den sjukt underliga fontänen ovanpå kände jag att... Nej. Jag trivs här. I kaoset, stressen, paniken, förvirringen, smutsen, galenskapen och med alla mina fina vänner. Har förvisso en del finingar på Pestkusten också, men de flesta av dem planerar att fly landet inom en semisnar framtid, såatteh... Känns lite onödigt att dumpa allt jag byggt upp här för att sedan bli lämnad i en stad som bara ger mig panikångest och sura uppstötningar.

Blablabla. Det jag egentligen ville berätta var att jag fick en rosa OnePiece av morsdjuret strax innan hon satte av mot Bromma flygplats. :D Har velat ha en sedan jag såg dem för första gången för ett år sedan, dock rimmade prislappen inte riktigt med min ekonomi, eheh. Nu är den i alla fall MIN och jag tänker spendera resten av dagen iklädd detta otroligt skrattretande men superbekväma plagg vid min döende lappytop. GÖTT som de säger på andra sidan, söndagsslack is ON. Tacktacktack igen käraste mor, du är en riktig liten pärla. <3

Building steam with a grain of salt.

Rättegången gick bra. Över all förväntan enligt mitt målsägandebiträde och min åklagare. Alla vittnen var på plats (Angleby, Jinx, Patrik och Kristina, jag är er evigt tacksam), jag höll mig samlad tack vare en hästdos lugnande och Alexander tilldelades sin dom utan någon som helst tvekan från domarna; två års fängelse och 85000 kronor i skadestånd. Det hela gick väldigt fort, bevisen var tydligen starka och Alexander hade erkänt precis allt. Jag vet inte om jag räknat med att han skulle göra det. Mitt målsägandebiträde berättade lite kort om vad han hade sagt under förhöret i häktet, och det lät riktigt illa. Han hade tydligen skojat med sin kollega, Thomas, om att "det skulle vara lite häftigt att kolla in det svenska rättssystemet från insidan". Som om han inte trodde att jag skulle anmäla honom. Som om han trodde att jag på grund av mina mentala problem var så svag och hjälplös att det inte fanns en chans att jag skulle orka gå igenom en sådan process.

Thomas och Mikael, som vi bodde hos i Brandbergen, skickade vidriga mail till mig dagarna efter våldtäkten där den ene tyckte att jag hittat på precis allt, en åsikt baserad på att jag är psykiskt sjuk (...), och den andre skrev att jag begått ett enormt misstag och att han själv hade blivit jätteglad om hans flickvän hade våldtagit honom. Det är ett under att jag trots dessa jävla idioter orkat ta mig samman och gå till botten med skiten Alexander utsatt mig för. Flera sidor bevismaterial, fyra vittnen och fyra domare kan inte ha fel. Han fick vad han förtjänade. Och jag tvingas bära på det här resten av mitt liv.

Delirium tremens.

Och nu snackar jag inte om min favoritöl, utan om den faktiska effekten av att tvärt avbryta ett alkoholmissbruk. I feel like SHIT. Har inte åkt på några hallucinationer eller krampanfall än, men ungefär allt annat på listan har drabbat mig. Tar Stesolid när det blir riktigt illa, men det finns INGET som biter på huvudvärken och alla andra smärtor som härjar i min kropp just nu. Hetsdricker vatten, äter överdrivet nyttigt och försöker vistas i solen så mycket som möjligt i hopp om att kunna få mig själv på fötter snart igen. Fyfan. FYFAAAN.

Note to self: GÖR INTE OM DET HÄR, IDIOT.

Tjäleksbollen.

Ställ krav på ditt liv.

Mja, nu var det ett tag sedan jag avreagerade mig här, såatteh... Först och främst tänkte jag hälsa mitt senaste tillskott i stalkerklubben välkommen; HEJ MOR! :D Din dotter diggar dig stenhårt, mest för att du lyckats googla fram henne (hon hade ingen aning om att du kände till hennes nick trots att hon haft det i ett drygt decennium), men även för att du är chill med att hon skriver direkt från hjärtat/själen och dyngan de kallar "hjärnan".

Sedan måste jag erkänna att saker och ting kan gå att få styr på, trots att man ibland trevar efter hoppet i botten av ölburken. Ölburkarna? ...Whatever. Skit händer och skit kommer fortsätta hända, man måste bara bestämma sig för att vara den där apjäveln som kastar sin avföring sist av alla. Nobody flings poo at this bitch without facing some serious consequences. Det är något jag aldrig fått lära mig (skäms på dig mor), men efter att ha tagit del i det sociala spelet i så fascinerande många år har jag insett att bajskastarna inte slutar förrän man tryckt ner deras egen medicin ända ner i tolvfingertarmen på dem. Detta ska jag göra så gott jag bara kan i fortsättningen, och förhoppningsvis kommer det leda till en lite starkare, lite självsäkrare, lite mer awesome Aleks.

Menatteh... Nu har min öl nått en högst odelikat temperatur på strax över ljummen, vilket INTE är ok, så nu tänker jag dra och idka fredag resten av kvällen. Vad fan det nu innebär lulz. Kör försiktigt och håll er uppkopplade!