I början av sommaren studsade en ny bekantskap, Jennifer, in i mitt liv lite plötsligt och hastigt, och vi blev riktigt goda vänner efter bara några veckors intensivt kringflängande på Kungsholmen. Vi gjorde allt tillsammans. Åkte till Göteborg där vi körde en helhelg på Liseberg, åkte hem till Stockholm och deltog i Stockholm by Gummibåt (vi fuskade och blev spontanupplockade vid Kungsholmsstrand av något slags bryggformad, hemmasnickrad tingest som var utrustad med kyl, grill, barbord och kök där vi blev bjudna på många många många öl), reste vidare till Serbien, träffade i princip hela min släkt och många gamla vänner till familjen, kom hem igen, härjade loss på x antal tisdagsölar och tog oss en vecka till i Serbien i början av november.
Eftersom det hänt så mycket och jag har hundratals bilder från tiden jag varit inaktiv på bloggen känns det som att denna sammanfattning får duga tillsvidare. Jag lär dock lägga upp små videoklipp från samtliga äventyr senare för vissa är så amazical att jag kiknar av skratt varje gång jag tittar på dem.
Med andra ord gick jag inte och dog, utan körde snarare på raka motsatsen. Som det är nu tränar jag dessutom hårt och håller en strikt diet för att bli av med alla depressokilon jag lagt på mig de senaste två åren. Skönt att många sorters psykofarmaka sabbar en mer snarare än att de gör någon som helst nytta (antipsykotika är verkligen inte att leka med). Kroppen är lyckligtvis formbar och jag ska gjuta fram en ny, blyhård Aleks som överglänser alla tidigare versioner av mig. Aldrig mer ska jag låta någon tvinga mig ner på knä i en krypta av ältande, framförallt våldtäktsmannen som fortfarande spökar i mitt inre emellanåt. För att jag ska kunna gå vidare måste han drivas ut genom rå viljestyrka samt eventuell exorcism. I'll do whatever it takes.
Ni får nöja er med detta sålänge, jag har en lång dag framför mig och tänkte börja förbereda mig inför den nu. Ta en dusch, lägga på krigsmålningen, lyssna på Hans Zimmer och ta över världen.
Må väl därute i det underliga höstrusket. Pazpazpaz.
Thursday, November 21, 2013
Wednesday, November 20, 2013
Tuesday, July 2, 2013
Energy gone wild.
Låg på psyk ett tag. Är fri nu. Känns skönt att min nya medicin (Abilify) ser till att jag inte svänger så våldsamt i humöret. Trodde inte det fanns något som kunde stabilisera mig. Är fortfarande lite i chock. Kanske. Ungefär.
Imorgon åker jag och Jennifer västerut. Bilder på de senaste veckorna och de kommande dagarna dyker upp så snart jag funnit min laptop igen. Mycket har hänt och mycket kommer att hända.
Ja... Puz!
Imorgon åker jag och Jennifer västerut. Bilder på de senaste veckorna och de kommande dagarna dyker upp så snart jag funnit min laptop igen. Mycket har hänt och mycket kommer att hända.
Ja... Puz!
Monday, June 10, 2013
Hey commander, can you unplug me?
Overwhelmed with anxiety.
Knivarna får vänta. Dags för en timeout.
Knivarna får vänta. Dags för en timeout.
Saturday, June 8, 2013
You met me at a very strange time in my life.
Tassar runt i mitt hem med nerverna på utsidan av kroppen. Har mått riktigt dåligt ganska länge nu, men trots höjda doser av i princip alla mediciner jag står på händer ingenting. Jag städar hela lägenheten, skrubbar allt, putsar allt, står och panikgråter i duschen så att jag sätter vatten och schampoo och allt i halsen. Hostar, kryper ihop på badrumsgolvet, hulkar mig och gråter mer och mer och mer. Tar mig upp, rullar in mig i handdukar, sätter mig vid datorn, börjar gråta helt okontrollerat igen. Det räckte med några illa valda ord för att jag skulle känna sådant obehag gentemot en av mina närmaste att allt eskalerade till att jag grät så jag skrek. Klöste loss hud från kroppen, tog lugnande, kunde inte andas, skrubbade en redan skinande jävla ren lägenhet och kollapsade slutligen i soffan efter en lätt överdos av medicinen. Låg helt orörlig och grät i tystnad. Dränkte mina rena lakan i tårar och smink och sorg.
Men jag ger inte upp än. Det finns en människa som lyckas hålla mig i handen trots att vi aldrig träffats, och han hjälper mig glömma. Känslan av att spriten inte är lika lockande längre. Känslan av en varm filt, något slags substitut för allt det destruktiva, och därtill nästan uteslutet binärt. Galet, tänker hjärnan. Tack, tänker hjärtat.
En dag i taget. Huvudet upp, fötterna ner.
Men jag ger inte upp än. Det finns en människa som lyckas hålla mig i handen trots att vi aldrig träffats, och han hjälper mig glömma. Känslan av att spriten inte är lika lockande längre. Känslan av en varm filt, något slags substitut för allt det destruktiva, och därtill nästan uteslutet binärt. Galet, tänker hjärnan. Tack, tänker hjärtat.
En dag i taget. Huvudet upp, fötterna ner.
Labels:
Emo,
g1sh,
Hopp,
Shake the Disease,
Sorg,
the struggle continues,
webternet adventures
Sunday, June 2, 2013
Sunday twitching.
» If you're with me you don't need to worry. I can take ten times the crazy we both would ever be able to accumulate together.
» If you don't go crazy, you can't shake the madness.
» It's rather cleansing to get shitfaced and howl at the moon, piss yourself and have a weird boner.
» If you don't go crazy, you can't shake the madness.
» It's rather cleansing to get shitfaced and howl at the moon, piss yourself and have a weird boner.
Labels:
dekadens,
g1sh,
Pestkusten,
webternet adventures,
Wtf
Tuesday, May 28, 2013
SC2: HotS.
Det har hänt så jävla mycket den senaste månaden, har inte riktigt haft tid eller lust att häva ur mig mitt normalt antisinande svammel på bloggen. Ska försöka slänga in något slags uppdatering snart, men till dess får ni nöja er med min lilla voiceover av Terrans adjutant. Peppar min älskade Angleby i sitt laddrande mot koreanska grandmasterskyar så gott jag kan. It's the least I could do.
Kærlighed i massor.
Kærlighed i massor.
Labels:
IRL adventures,
Joyness,
Konst,
Nörderier,
webternet adventures
Subscribe to:
Posts (Atom)

