Have you ever been happy?

Avtändningar är något av det värsta jag vet. Sitter och twitchar som om jag led av the fucking Shaking Palsy. Benso hjälper inte, stillasittande gör det värre och när jag försöker skriva med penna ser det mest ut som att en seismograf med ADHD gått loss på pappret. Haaalp.

Ska till min kurator snart, som tydligen vet om att jag varit inlagd på samtliga avdelningar jag nämnt i tidigare inlägg, för att prata om mitt "missbruk". Jag föredrar att kalla det massbruk, men det verkar folk inte tycka är särskilt roligt. PUNDARJÄVEL stämmer tydligen bättre. Yay! Tack psykiatrin för att ni knarkat sönder mig, det känns som en väl genomtänkt behandling för min depression och allt vad det nu är jag lider av. Det var precis vad jag behövde, ännu en omgång av "Herregud, mitt hjärta försöker tränga upp genom strupen, jag klarar inte av att ställa mig upp, jag kräks av att tänka och jag är rädd för ALLT". Det kommer med största säkerhet göra mig frisk. Shock me into sanity, c'mon, I'm not afraid! I'm fucking TERRIFIED! :D

Ikväll ska jag kolla in Organismen och DJ Large. Hoppas mina tics går i takt med beatet, annars vore det ju lite pinsamt. Jag tror mig nämligen ha någon sorts taktkänsla i vanliga fall, men jag är inte helt säker. När jag tappar bort mig i musiken kan vad som helst hända. Svimningar, Armbåge Möter Tinning samt Öl Över Din Svindyra Skjorta/Klänning/Chihuahua har ju inträffat förut, failmoves jag inte riktigt planerat att begå. Det är dock inget som stört mig nämnvärt. Jag blir bara glad när någon delar med sig av sin dryck hur det än må gå till. ^____^

Klap ska ni ha!

I am wet and I am shiny.

Gott im Himmel vilka sinnesrubbade drømmar man åker på nær man tænder av på antipsykotika. :D Inatt drømde jag att jag min gamla væn JK hade genomgått ett kønsbyte och att vi var ihop. Vi køpte en gigantisk lægenhet i Birkastan i Stockholm och lagade mat som de fullstændigt superfriska killarna i ROSMT. Och så hade vi rætt konstigt sex. Ibland hade hon penis, ibland inte, och ibland var hon ett tentakelmonster. Vet inte riktigt vad fan den dær drømmen ville ha sagt, men nær jag vaknade jag mådde jag rætt bra så jag gissar att det inte var helt fel ændå. Såatteh, JK, om du kænner før att ta en fika någon dag så verkar jag vara jævligt på. :3 Seså, var inte rædd, det var bara en drøm. Bara en drøm. Eheheh.

Tænkte lyssna på lite dansk hiphop innan jag drar ut i solen och njuter av friheten. Har tokfastnat før UFO Yepha, Suspekt, Natasja, L.O.C., Odense Assholes och Niarn. It maeks me heppi. \o/ DO YOU SPARKLE WITH THAT? Ofc you do. Sunshine to y'all!

Avdelning 7.

Eller ja, det børjade på medicinakuten i onsdags efter ett svårt massivt intag av diverse førbængande medel. Jag fuckade ur, kort sagt, och ambulansen kom och hæmtade mig. Det blev kanyler och injektioner och piller och ett jævla spring och forslande fram och tillbaka mellan olika avdelningar. Først låg jag bland de dær vanliga stackars cancersjuka jævlarna, sedan skickades jag till beroendeakuten dær jag fick ligga på avgiftning i ett dygn och slutligen landade jag på min gamla favoritplats, avdelning 1. Eller, i folkmun, HELVETET. Det blev ett fem dygn långt æventyr, och jag ær hemskt ledsen att jag blev borta så længe nu nær jag ska ivæg till København på torsdag. Jag ær ordentligt bitter på mig sjælv, men jag mår bættre nu och ska førsøka hålla mig ifrån allt det dær fruktansvært delikata ett tag. Ett bra tag. Mweh. Ynk.

Nåvæl, jag lever. Allt ær semivæl och jag saknar er. Parkhæng i veckan? Ja. Hæng i veckan.

Stora mængder kærlek. <3

Der' så mange liv, der' så mange valg.

Ju mer jag tænker på det desto mer nøjd kænner jag mig øver beslutet att bryta med mina gamla "vænner". De tycks vara helt clueless kring anledningen till att jag kapade relationerna rakt av och valde att gå vidare. Hela grejen med att de sagt en sak och sedan gjort det motsatta, att de pissade på mig nær jag hamnade i den dær enorma krisen med Patrik och att de hade mage att kalla mig saker jag inte riktigt vill næmna hær i bloggen efter allt de førsøkt gøra med mig under tiden jag var tillsammans med deras bæsta væn. Vidrigt, så jævla vidrigt, och lågt. Det som førvirrar mig mest ær att Patrik bara biter ihop och tar skiten. Sure, han har kænt de dær mænniskorna sedan han var liten, men det behøver inte betyda att banden inte går att bryta och att man kan læra kænna nya mænniskor som ær værda ens tillit, mænniskor som man kan bygga starkare och bættre relationer med.

Men ja, vad fan vet jag. Vissa mænniskor kan ta hur mycket skit som helst och ændå hålla sig ifrån att halsa en flaska arsenik. Jag ær inte den typen, and thank Lord Chance for that. When in doubt, let the dice guide you. It might save your life.

Ejakulationsbehov.

Alex says:
jag har någonting uppbyggt inom mig
Alex says:
som bara vill explodera över dig

Life is a warehouse.

Slut på Stesolid i hela landet? Seriously? Vad i helvete Actavis! Och vad i helvete apoteken?! Om islænningarna failar med leveransen ligger væl ansvaret hos er att hitta en ny leverantør, no? Bensodiazepinerna håller vældigt många svenskars hjærnor i schack, och just Diazepam ær jævligt standard. Tænk om spriten bara førsvann lite sådær pløtsligt och hastigt en dag, i Sverige. Hørde jag kollektivt massjælvmord? Yes, very much so.

KUKEN.

Oh me, my, when I look at my life...

Balanserar mellan eufori och melankoli. Alldeles før skarpa kontraster, jag greppar inte riktigt vad som ær av værde och inte. Ett par førsøk att relatera till något genetiskt och dærmed basera alla mina hypoteser på något jag aldrig skulle kunna ha någon som helst kontroll øver føll då jag æn en gång påmindes om alla våra emotionella perspektiv. Så många vinklar och vrår, hur mycket man æn græver i det grenar tankarna ut sig i så många riktningar att allt man silar genom maskineriet studsar ut i så många oændligheter...

Kanske borde jag bara kliva av tåget och sluta øveranalysera varenda førbipasserande idé om huruvida pusslet någonsin kommer vara møjligt att lægga. Jag måste dock erkænna att det ær svårt nær kugghjulen går på høgvarv och det gløder om varenda komponent i den inte så vælorkestrerade katastrofen som råkar vara jag. Jag. Mig? Din bild av mig? Någon annans bild av mig?

Jag væljer nog att kvæva denna rambling med ett par Imovane. Det ær det enda som kan få styr på skeppet i nulæget.