Balanserar mellan eufori och melankoli. Alldeles før skarpa kontraster, jag greppar inte riktigt vad som ær av værde och inte. Ett par førsøk att relatera till något genetiskt och dærmed basera alla mina hypoteser på något jag aldrig skulle kunna ha någon som helst kontroll øver føll då jag æn en gång påmindes om alla våra emotionella perspektiv. Så många vinklar och vrår, hur mycket man æn græver i det grenar tankarna ut sig i så många riktningar att allt man silar genom maskineriet studsar ut i så många oændligheter...
Kanske borde jag bara kliva av tåget och sluta øveranalysera varenda førbipasserande idé om huruvida pusslet någonsin kommer vara møjligt att lægga. Jag måste dock erkænna att det ær svårt nær kugghjulen går på høgvarv och det gløder om varenda komponent i den inte så vælorkestrerade katastrofen som råkar vara jag. Jag. Mig? Din bild av mig? Någon annans bild av mig?
Jag væljer nog att kvæva denna rambling med ett par Imovane. Det ær det enda som kan få styr på skeppet i nulæget.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
hej! Tack för länken. Jag har lagt upp den :)
ReplyDeleteKram!