Feeling superior.

And loving it. Jag børjar på fullaste allvar bli kær i mina manier. Ett tag funderade jag på om jag inte skulle ta och byta mediciner och kanske førsøka stabilisera mitt humør något, men alltså... Nej. Aldrig i livet. Depressionerna har jag lært mig att hantera, och varje manisk episod kænns som en beløning før att jag tagit mig igenom svackorna. Det pirrar i magen, i hjærtat, i sjælen. Jag blickar tillbaka på all skit och skrattar, varenda cell i kroppen skrattar med mig. Trots att jag får lust att vandalisera, våldsknulla, knarka och slåss kænner jag mig som en gyllene jævla gud. Kanske før att jag tycker om att vandalisera, våldsknulla, knarka och slåss i och før sig.

Tænk vad mycket fina saker man førtrænger varje gång man fastnar i en sjælvdestruktiv loop. Sådær så att det næstan blir lite læskigt att hitta tillbaka till sig sjælv igen. Fyfan. :D Jag ska sluta fråga mig sjælv vad och vem jag egentligen/verkligen ær. Svaret ær ju så jævla simpelt. Jag har doktorerat i Galenskap, och tamigsatan, det ær bara att erkænna att jag ær helt jævla sinnessjuk. Lyckligt uppfuckad och full-on, all in fucking bonkers. EMBRACE IT, BITCHES!

Skägg, heroin, klasskamp.

Hæromdagen søp jag till en svæng och kom pløtsligt på mig sjælv med att vara høgst fem år gammal. Jag och Danmark skulle følja Jinx till tunnelbanan hær i Vællingby, och på vægen dit fick jag før mig att ta sats och kasta mig i snøhøgar før att gøra snøænglar/snøimpar/snøpsykfall. De førsta två gångerna klarade jag mig bra, men tredje och sista gången lyckades jag på något sætt totalkvadda vænster armbåge och høger knæ. Kænde inte så mycket den kvællen, men morgonen dærpå kunde jag inte gå. Och nu, efter ytterligare ett dygn, har jag æven feber. Jævligt lyckat verkligen. :D Fick dessutom med mig en "Till salu"-skylt hem. What the schnitzels. Vællingby får mig alltid att vilja begå randomness på en mindre ok nivå. Før några veckor sedan sparkade jag ut en rejæl bunt Væsterortstidningar øver hela trappan ner från kullen dær Danmark bor, och innan dess kanade jag ner før densamma før att ingen hade skottat den och høll på att ge en pensionær en hjærtinfarkt. Det måste vara knark i luften i de hær trakterna. Kan inte komma på någon annan orsak till mitt hjærnkvaddade beteende. Shruggyshrugshrug.

Ikvæll ska jag styra veganburgare till mig och køttosaurien. Corruption is ON! En vacker dag kommer han bara våga æta køtt i smyg, och nær han gjort det kommer han kænna sig smutsig och gråta en skvætt. Pølse no eat pølse, cannibalism is not good for you.

...Or is it?

Nu ska jag knarka bort sjukan med lite piller och psyktrams. Be well my minions!

Hej jag lider av FML.

Min diet består før nærvarande av øl, knæckebrød och en och annan chokladbit. Allmæn lættja och en annalkande depression lær vara orsaken. Min mage bråkar som fan, febern førsøker tvinga sig på mig igen och min mor svær ut øver mig næstan dagligen. These are all signs of things going bonkers in my brain.

Men jag orkar inte klaga. Livet har varit våldsamt horigt mot mig konsant i snart två år, jag måste få ge upp emellanåt. What goes up must come down, særskilt om man ær manodepressiv gissar jag. Eller bipolær som det så fint heter nuførtiden. EUFEMISMER, de får mig att vilja krækas och slåss i ett.

Erh. Ja. Tænkte mest sæga att jag lever æn. Och visa er hur otroligt mycket fulare svenska blir på danska. Før att inte tala om danskan sjælv... Jøsses.

Skrid og la være med at lave ballade møgfisser! <3

It's not you, it's the Imovane talking.

Alexander says:
there was some horrible creatures
Alexander says:
building
Alexander says:
a tower
Alexander says:
that turned out to be a rocket launch
Alexander says:
between the television and the shelf
Alexander says:
the rocket launch was apparently to reach said shelf
Alexander says:
and then there was a purple vortex swallowing the room again

Girls can be cruel.

Avlid ditt jävla as. Era jävla as. Avlid. Bara avlid. My will to live depends on your will to surrender to the filthy depths of wrath that spawned you. Smutsen vill ha er tillbaka. Återvänd eller möt min mest vidriga sida, den som kommer att strypa dig, er, med sina bara händer utan en sekunds tvekan. Tro mig, hämningarna är borta sedan länge.

Avlid.

It never rains but it pours.

So, karma came and took our cat away.

Fuck this shit, I'm out.

We'd be good, we'd be great together.

Nytt år, nytt kapitel, nya perspektiv, nya insikter.

Jag skulle vilja tacka Patrik för x antal år av grov mental misshandel, den sortens misshandel som lett till att jag tappat mitt självförtroende, min värdighet och min livsvilja. Som sakta men säkert reducerat mig till det jag är idag; ett neddrogat paket som vistas mer på psyk än med sina vänner. Jag har hållit kniven mot halsen i ett och ett halvt år, med hans hand som stöd. Med hans tomma blick, hans tomma ord som tröst när jag gråtit så att jag inte kunnat få luft. Han såg mig förgås av leda och allt han gjorde var att följa mig till och från psyk i perioder då jag var så trasig att jag knappt kunde stå upp.

Jag hoppas innerligt att det är sant, det folk säger om karma; "What goes around comes around". Och med hans nya bekantskaper lär det inte dröja tills han inser hur mycket skit han vadar i.

Så, tack för mig, Patrik.

Nu väntar dock något nytt och spännande. Något som förhoppningsvis kommer få mig på fötter igen, här eller annorstädes. Köpenhamn verkar faktiskt lite spännande ändå...

<3