We'd be good, we'd be great together.

Nytt år, nytt kapitel, nya perspektiv, nya insikter.

Jag skulle vilja tacka Patrik för x antal år av grov mental misshandel, den sortens misshandel som lett till att jag tappat mitt självförtroende, min värdighet och min livsvilja. Som sakta men säkert reducerat mig till det jag är idag; ett neddrogat paket som vistas mer på psyk än med sina vänner. Jag har hållit kniven mot halsen i ett och ett halvt år, med hans hand som stöd. Med hans tomma blick, hans tomma ord som tröst när jag gråtit så att jag inte kunnat få luft. Han såg mig förgås av leda och allt han gjorde var att följa mig till och från psyk i perioder då jag var så trasig att jag knappt kunde stå upp.

Jag hoppas innerligt att det är sant, det folk säger om karma; "What goes around comes around". Och med hans nya bekantskaper lär det inte dröja tills han inser hur mycket skit han vadar i.

Så, tack för mig, Patrik.

Nu väntar dock något nytt och spännande. Något som förhoppningsvis kommer få mig på fötter igen, här eller annorstädes. Köpenhamn verkar faktiskt lite spännande ändå...

<3