Come to teach, come to be taught.

Yep, vi er fra Angered/Husby din lorteluder.

Madness Toste style!

NU JÄVLAR!

Åeh, nu har det äntligen hänt. Jag och Jinx delar på världens kanske finaste lägenhet, med en utsikt som sträcker sig över hela Bromma Flygplats (det är så jävla häftigt att se flygplan rulla runt utanför, inte bilar), det underliga höghuset vid Brommaplan och ända bort mot horisonten en jävla massa kilometer bort. Vi har stått och stirrat ut genom vardagsrumsfönstret som två idioter vid flera tillfällen och bara flinat i, i runda slängar, en evighet.

Tidigare idag tog vi en promenad till Bromma Blocks (det ligger löjligt nära) och köpte lite småplock till köket och en massa mat. Ditvägen gick som en dans, men tillbakavägen krävde en del jävlaranamma och en ful liten genväg (någon underbar jävel hade klippt hål i staketet som avgränsar Mariehäll från Ulvsunda industriområde). Vi slängde ihop lite mat, min ork tog slut och Jinxmongot bestämde sig för att diska ungefär fyra ton disk innan hon drog iväg till gymmet. Vad fan är upp med det? Jag bor med ett litet krutdjuwr! Jag lovar att kanske inte bara lite utnyttja detta tillsvidare hehesvettsvett.

Ska försöka styra upp lite bilder på vår crib of fucking win senare. Ska bara njuta en stund/timme/dag/vecka/månad av monsteruppkopplingen vi fick igår (adieu 200kbps, tjena fiber) och ett eller fem glas vin. Det kommer bli en helt ok vinter.

Far out. Faaar fucking out! :D

Hej grannar.

Idag fick vi lära känna de flesta av våra grannar på Patriks fars initiativ. Drop in, vin, öl, snittar och chips var tydligen en bra kombination, för plötsligt är vi en del av hyresgästföreningen och ska dra ihop alla som bor i fastigheten för att ansluta oss till fiberlinan som uppenbarligen redan ligger under vägen precis utanför. ADSL är inte ett alternativ när det enda som håller en vid liv om vintrarna är serier och musik, neineinei. Nerdyness prevails, god bless them webternets! Perkele vilken lyckad söndagskväll.

Nu ska jag äta fucking chips. Luv!

Jag är din, Sundbyberg.

Vi bor i Sundbyberg nu, efter fyra års tortyr i Hässelby gård, Tensta och Husby. Livet är inte helt åt helvete alla gånger ändå.

At 24 the world was mine.

Enligt passet är jag nu hur gammal som helst, men det är ok för jag har fått äta helt sinnessjuka mängder tårta de senaste dagarna. På min 23-årsdag var min mage så jävla trasig att jag lyckades ta ett par tuggor av min födelsedagstårta, sedan höll jag på att kräkas och svimma. Kände att jag behövde ta igen lite för det där i år, så jag tror jag lyckades smälla i mig en sisådär åtta jättestora bitar allt som allt. COOKIE MONSTER IN DA HOUSE! Nomnomnomnomnom. :3

I fredags hade jag en liten födelsedagsfest som blev en giganormous födelsedagsfest som vägrade ta slut. De sista gästerna åkte strax innan lunch på lördagen, och gammal som jag är har jag fortfarande inte lyckats ta igen mig ordentligt. Hade jag fått en alldeles egen narkosläkare i present hade jag nog beställt en rejäl koma resten av veckan. Eller ja, åtminstone till på lördag, då vi ÄNTLIGEN lämnar this hellhole.

Trots att läkaren uteblev har jag fått så många otroligt fina presenter att jag blev sådär smygbögigt tårögd när jag satt och tittade på dem i lördags. Likadant i onsdags när jag kikade in på Facebook en snabbis på kvällen... Nästan hundra gratulationer från olika håll i världen. Gah, blev för fan alldeles rörd. Förra året ville jag ha dödshjälp till frukost på min födelsedag, och i år fick jag det bästa firandet på ett helt effin' decennium. What gives?

Vidriga mängder kärlek ska ni ha, hela jävla bunten. <3 Ni är bästast i helaste hela världen.

Straight outta Compton.

Köpte lite folle så att jag kan svälja ner mina lugnande med något gott och lite sådär extra rogivande. Så nu sitter jag och myser med en kall öl i väntan på att hjärnan ska chilla lite. Började plötsligt och hastigt tänka på alla måsten och borden och skräp, och blev ju i vanlig ordning sugen på att bodyslamma vattentornet mellan Tensta och Hjulsta från ungefär 11500 meters höjd. Pynta den fula grå cylindern med lite rött, piffa upp ghettot lite på ett härligt ghettodekadent sätt. Delicious, yes?

I början av oktober gör jag för övrigt slut med Husby och planterar min lekamen i Sundbyberg (Mariehäll) istället. Och det är i grevens jävla tid ska jag säga er, jag är så otroligt jävla LESS på alla skitungar här som ränner omkring och sparkar sönder fönster, plågar folks katter, defekerar i trapphusen, sätter eld på papperskorgar, stoppar rulltrappor, kallar en hora/rasse/äckel samt gnäller om hur jävla synd det är om dem för att de har ett hem. Var i helvete är deras föräldrar? Har de ens pratat med dem om hur DE haft det innan de tvingades lämna allt de ägde och älskade för något nytt och främmande? Att de gjort det för sina barns och kommande barnbarns skull? I guess not, och jag tror att jag kommer fira min flytt med att dela ut smisk till varenda jävla snorunge jag hört skrika och/eller spotta efter mig. Vi bor ju i ett lite halvrart land där aga inte är helt ok, så de kan ju alltid hoppas att polisen kommer och tar det hysteriska, rödhåriga lilla psykfallet.

Expedition Blå linjen, the Akalla branch.

Tog en liten promenad med Putte igår. Från Husby till Sergels torg via Kista, Överjärva Gård, Järva Krog, Brunnsviken, Roslagstull och Odenplan. Vi planerade att ta den här promenaden redan förra sommaren, men så blev jag ju sjuk och klarade inte av att lämna lägenheten överhuvudtaget.

Den här gången hade ingen av oss några som helst ursäkter, det var söndag och rastlösheten trängde sig på med tillhörande psykbryt, så vi gjorde slag i saken. Ett par mackor inhandlades, lokalsinnet skrevs ut på två A4, vattenflaskorna fylldes på and off we went. Vandringen tog ganska exakt fyra timmar och en kvart, och kändes som ungefär det dubbla, minst. Fötterna gav upp redan efter två timmar, min rygg tog livet av sig när vi nådde Roslagstull och kring Hötorget ville jag bara sätta mig ner och gråta, men vi överlevde! Tvåkommanånting mil med två korta matpauser.

Ingen av oss hade en halv aning om hur vacker sträckan mellan Husby och Vasastan är ovan jord. När man kommer ut från skogen vid Överjärva Gård möts man av en runsten och en massa får, bara ett stenkast från tågrälsen där pendeln mot Märsta passerar. Själva gården utgörs av ett antal små söta hus (röda, i gammaldags lantlig stil) med lite olika verksamheter, ett café som tyvärr var stängt och både små och stora inhägnader för djuren. Det enda konstiga (och i och för sig lite roliga) är golfbanan som tar vid precis där gården slutar. Ganska random. Och vid golfbanans södra ände tornar kaotiska Järva Krog upp sig med ett gigantiskt hotell och en kaotisk motorväg, men så fort man tagit sig över (under?) den stora korsningen befinner man sig än en gång på en magisk plats, vid sjön Brunnsviken som man sedan följer hela vägen till Roslagstull. Whaaah. Hade jag orkat traska drygt fyra mil varje dag (på max en timme) hade jag nog aldrig satt min fot på tunnelbanan igen.

Det här måste verkligen göras om, fast kanske från Hjulsta nästa gång. Någon gång när smärtan i benen lagt sig och när man lyckats lura i ett par andra stackare att det är en skitbra idé att joina oss på ännu en upptäcktsfärd. Det kommer vara värt det, jag lovar! Blå linjen overground is the shit!