Sindssyg.

Imorgon fyller jag 25. Det känns ungefär lika soft som blödande hemorrojder och en yxa i låret. Som vanligt är jag fan inte redo för den här skiten, men tiden går och man tvingas gilla läget.

Om ett par timmar drar jag, Lucy och mor till Rom för att fira våra födelsedagar. Det är fortfarande sommar där, så förhoppningsvis kan jag ignorera det faktum att min kropp åldras i tokfart medan min hjärna hänger kvar kring -05 och istället helt fokusera på pizza, glass och söndertrasande av perversa italienare. Det är gött att banka skiten ur människor som förtjänar det. Borde göra det oftare (note to self).

25 alltså. Jaha. Ja.

Önskelista:
Minneslucka från juli -09 till... Tillsvidare.
Sinnesfrid.
Kärlek.

But I can't get any of that here, can I?

Extremdöden.

[19:21] <@tnta> jag dör helst extremdöden
[19:23] <@myra> hmmm
[19:23] <@myra> vad är extremdöden?
[19:23] <@myra> a whole new kind of death :o
[19:23] <@tnta> yeah
[19:23] <@tnta> den extremaste av dem alla
[19:24] <@raccoon_> THE DEATHEST OF DEATHS
[19:24] <@tnta> först tänkte jag på extremsport men så märkte jag hur koolt det blev om den bara hette extremdöden, som blir början på någon helt annan ny MÖRK död
[19:24] <@impish> typ att man råkar självantända när man trippar på psilocybin i en måndräkt på jupiter?
[19:24] <@tnta> haha
[19:24] <@raccoon_> impish: LOOOOOOOOOOOOOL
[19:24] <@raccoon_> hahaha
[19:24] * @raccoon_ kaninteslutaskrattairl
[19:24] <@impish> haha det där var faktiskt rätt roligt
[19:24] <@impish> sluta raccoon_
[19:24] <@impish> HAHA
[19:24] <@tnta> haha
[19:25] <@raccoon_> klockren beskrivning på extremdöden.
[19:25] * @raccoon_ torkar tårar ur ögonen
[19:25] <@myra> impish: omg extremdöden
[19:25] <@myra> :D
[19:25] <@tnta> var är boten?
[19:25] <@raccoon_> tnta: den dog extremdöden.

What better time than now?

Jag är tydligen inte sjuk, jag är bara en jävla idiot. En 25 år gammal idiot som inte vet ett skit om saker som är viktiga här i livet, exempelvis pengar, ränta och superkonkreta saker som FRAMTIDEN.

Ska ta det med min kurator på tisdag så jag kan sluta gå dit och tro att saker och ting någonsin kommer bli bättre.

Fuck hope.

Meanwhile in Russia.

Mariehäll, that's where I want to be!

Så jävla förkyld. Som en hel karl, ungefär (minns ni reklamen? Jag ville sparka sönder TV:n varje gång). Försöker vakna till med Modeselektor på lite halvfestlig volym men kroppen bryr sig inte. Whore! Yes, I did just call myself a whore. Yes, I have a healthy relationship with myself.

Jinxen var här igår. Vi gick på två lägenhetsvisningar. En som gjorde oss trötta och arga, och en som fick oss så maniska att vi drack en halv dunk vin för att lugna oss. The latter var en lägenhet nere vid vattnet här i Mariehäll/Sundbyberg. Vi tänkte såhär; om vi inte får den så kommer huvuden att rulla, f'realz. Thus the wine. Lol.

Men allvarligt, får vi den inte så kommer jag gråta resten av livet. Och eventuellt trakassera de som lyckas få lägenheten, för jag vet ju uppenbarligen var deras brevlåda bor. :3

Ööööuh. Stesolid och Panodil, here I come!

Collapsing ever inward.

Lägenhetsvisning i Bromma idag. Ligger ett halvt stenkast från Brommaplan och har en helt insynsskyddad balkong där jag kan knarka, knulla samt ligga på betongen när jag har panikångest utan att någon står och ugglar från intilliggande balkong. Stort badrum med plats för jacuzzi även, eheh, nom?

Orkar egentligen inte röra mig ur fläcken, men jag måste ändå plocka upp min nya laptop (det blev en Lenovo igen) samt styra sprit till mig och till Patriks far. Alltså, jag ska inte supa med Patriks far, jag är bara skyldig honom en flaska rött efter gårdagens randomsnylteri.

Resten av dagen... Ptja. Det blir väl ett stort ingenting med extra allt, som vanligt.

The cold September.

Happ. Då har september landat. Åker till Rom med mor och syster den 21 och fyller år den 22. Slipper åtminstone fira min 25-årsdag i höstsluskigt skitväder vilket är rätt soft. Det är ju inte som att ångesten över att inte ha kommit någonvart sedan jag var 17 är nog, liksom.

Just nu består vardagen av självmedicinering, lägenhetsvisningar, hopp, förvirring, sorg och en hel del kluvenhet inför framtiden. Jag fick smaka lite på glädjen när jag var i Köpenhamn. Den där glädjen som infinner sig när jag gör spontana, störda, illegala och kaotiska saker that is. Den där glädjen som är den enda sortens glädje jag kan känna egentligen. Jag vet dock att den inte håller i sig så länge och att jag snabbt måste hitta på något nytt när peppen börjar avta. Ett sådant liv skulle jag aldrig ha råd med, för Det Nya innebär oftast att jag måste byta hela min omgivning för att orka ta mig upp ur sängen om morgnarna. Det måste finnas nya saker att upptäcka hela tiden, ingen jävla vardagslunk och maniskt helgfestande (som oftast slutar på akuten för mig).

Sedan vill jag ju självklart ha mina närmaste med mig på alla galna äventyr, men de har sina egna liv och pysslar med andra saker som håller dem gående. I'm happy for them, att det fungerar för dem, but my brain craves something else. Den försöker nästan leta sig ut ur huvudet på mig och fly. Kommer jag bli hysterisk och lämna allt igen? Kommer någon bry sig? Kommer jag knarka ihjäl mig? Vad är tid? Finns den ens? Var fan är jag? How long will this messed up shit go on?!