Kick the Habit, day 5.

Oh what a beautiful morning. Vaknade imorse av att Jinx röjde ut sina prylar. Valde att dra täcket över huvudet och fortsätta sova.

Vad gäller avtändningen har jag dock inget annat val än att stå ut med den psykosomatiska katastrofen. Jag har en brinnande lust att vräka i mig en hel karta Cymbalta och hoppa ut genom fönstret, men det känns lite onödigt såhär på femte dagen. Det är ju inte som att jag slutat helt, bara halverat dosen. Bara. Halverat. Dosen. Att sluta helt finns inte på kartan längre. Försöker föreställa mig hur det skulle vara att gå från känslan av att befinna sig i puberteten/klimakteriet (combo style!) till något dubbelt så påfrestande... Nja. Då försvinner liksom hela syftet med att lägga ner medicinerna och det enda som återstår på menyn är självmord.

Dricka juice och hålla käften, dricka svindyr juice och hålla käften.