Jag gråter cirka oavbrutet och vet inte riktigt vad jag ska göra av mig själv. Alla psykosomatiska vidrigheter stressar sönder mig. Vågar inte ens gå ut på balkongen och ta en nypa luft.
När jag inte orkar tänka sönder precis allting sitter jag på min motionscykel och trampar på tills jag blir yr och dör.
Ångesten börjar sätta sig i väggarna. Igen.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment