Life is a warehouse.

Slut på Stesolid i hela landet? Seriously? Vad i helvete Actavis! Och vad i helvete apoteken?! Om islænningarna failar med leveransen ligger væl ansvaret hos er att hitta en ny leverantør, no? Bensodiazepinerna håller vældigt många svenskars hjærnor i schack, och just Diazepam ær jævligt standard. Tænk om spriten bara førsvann lite sådær pløtsligt och hastigt en dag, i Sverige. Hørde jag kollektivt massjælvmord? Yes, very much so.

KUKEN.

Oh me, my, when I look at my life...

Balanserar mellan eufori och melankoli. Alldeles før skarpa kontraster, jag greppar inte riktigt vad som ær av værde och inte. Ett par førsøk att relatera till något genetiskt och dærmed basera alla mina hypoteser på något jag aldrig skulle kunna ha någon som helst kontroll øver føll då jag æn en gång påmindes om alla våra emotionella perspektiv. Så många vinklar och vrår, hur mycket man æn græver i det grenar tankarna ut sig i så många riktningar att allt man silar genom maskineriet studsar ut i så många oændligheter...

Kanske borde jag bara kliva av tåget och sluta øveranalysera varenda førbipasserande idé om huruvida pusslet någonsin kommer vara møjligt att lægga. Jag måste dock erkænna att det ær svårt nær kugghjulen går på høgvarv och det gløder om varenda komponent i den inte så vælorkestrerade katastrofen som råkar vara jag. Jag. Mig? Din bild av mig? Någon annans bild av mig?

Jag væljer nog att kvæva denna rambling med ett par Imovane. Det ær det enda som kan få styr på skeppet i nulæget.

Take me high, take me higher!

We wanna go somewhere else. We're not threatened by people anymore. All our insecurities have evaporated. We're in the clouds now. We're wide open. We're spacemen orbiting the earth. The world looks beautiful from here, man. We're nympholeptics, desiring for the unobtainable. We risk sanity for moments of temporary enlightenment. So many ideas. So little memory. The last thought killed by anticipation of the next. We embrace an overwhelming feeling of love. We flow in unison. We're together. I wish this was real. We want a universal level of togetherness, where we're comfortable with everyone. We're in rhythm. Part of a movement. A movement to escape. We wave goodbye. Ultimately, we just want to be happy. Heh, yeah, hang on, what the fuck was I just talking about?

Brev från själen till hjärnan.

Kom igen hjærnan, hjælp mig att bearbeta all vederværdig smørja som tagit fæste i mitt inre. Jag behøver dig, men dina defekter gør det riktigt svårt att få någon som helst rætsida på katastrofen. Glappkontakt mellan synapserna, ett ofullstændigt kopplingsschema, kortslutningarna som kastar omkull mig gång på gång... Varfør gør du så mot mig? Jag gør allt jag kan før att du ska fungera væl och trivas i din farkost, men ingenting verkar bita på dig. Vad kræver du av mig? Mer medicin? Det kommer du att få, hur mycket jag æn ogillar tanken på att behøva peta in ænnu ett gift i den redan øverbelamrade dosetten. Resten av kroppen kommer att streta emot, som vanligt, med en bistro av bieffekter och fobipanik. Du vet att jag avskyr kapslarna och tabletterna. Beroendet, att vara osjælvstændig, det skræmmer mig. Glømma ta sin dagliga dos, vakna kallsvettig och panikslagen, trycka i sig ænnu giftigare skræp før att inte førgås av leda. Sådant vill jag aldrig uppleva igen. Før att inte tala om att en dag kanske inte ha råd att køpa allt det dær som håller oss flytande.

Så snælla, snælla du, førsøk åtminstone låta mig gråta nær jag behæver det, och skratta vore inte fel det heller. Slæpp gærna ut lite ilska också, jag har ett rejælt lager som ligger och pyr i væntan på att få explodera ut øver det oændliga antal driftmongon vi støtt på genom åren. Minns du hur skønt det var att kunna gøra det nær vi var yngre? Vi brukade vara riktigt duktiga på att dela ut verbal besmiskning nær det behøvdes. Vi såg upp till varandra, samarbetade relativt væl och støttade varandra i vått och torrt.

Vi måste nå dit igen. Kom igen nu. Vi fixar det hær, eller hur? Det ær ju inte som att vi har något val egentligen.

Work with me, så slipper vi gå en fruktansvært brutal død till møtes.

Tack på førhand.

/Sjælen.

Housewarming.S01E02.LOLWTF.avi.

Dags før ænnu en inflyttningsfest. Verkar bli var och varannan helg nu før tiden, ty jag har helhjærtat tagit mig an ett liv som zigenare. Eller kringresande cirkus som Bolle (tror jag?) en gång kallade mig. Båda alternativ passar in i nulæget. Om en och en halv månad flyttar jag igen, till utomlandet, till Schwedenlands lillebror. Det får mig att næstan skrikskratta tværmaniskt, av både nervositet och pepp. Jag får alltid psykbryt av stora førændringar hur bra de æn må vara før mig. Ack, min arma hjærna, den ær... Inte mycket att ha.

Før er som ær nyfikna på vad som hænder bortom flyttandet, festandet och de nervøsa sammanbrotten skulle jag væl kunna dela med mig av lite delikata hoppsanheter. Martin, mors sambo (mannen som styrde bartenderjobbet åt mig på Clarion i Skanstull før några år sedan), har æn en gång fått in mig i "arbetslivet" (ARBETSDØDEN). Nu jobbar jag sporadiskt med att øversætta texter før c/o Hotels, hemifrån. Datorn ær dærmed inte bara min lekplats længre, utan æven min arbetsplats. OCH DET ÆGER, DET ÆGER SÅ MYCKET, BWAHAHAHA! Jag och min karl kommer att få bo på fina slott emellanåt, och jag kan æntligen gotta mig lite åt att vara på rætt køl igen. Inte før att jag någonsin kommer bli av med min sjukdom, den kommer att slå mig på kæften igen, men just nu ær allt riktigt bra. Lite før bra. Det tænker jag njuta av tills satan kommer och bankar på dørren igen. :3

Utøver det har mitt ex inte hørt av sig alls, och jag gissar att det innebær att allt jag tænkt om honom de senaste åren stæmt. Jag førnekade det længe och hamnade i någon sorts psykos som varade i flera månader, allt bara før att jag var rædd, korkad och patetisk. Jag mår illa nær jag tænker på hur mycket kænslor och tid jag ødslat på en mænniska som saknar allt jag værderar hos en person. Det enda argumentet jag hade før att stanna kvar var i princip "Ja, han ær ju smart och sådant". Oh Aleks, you miserable fool, gør inte om det dær. Nu tas han i alla fall om hand av någon som ær... Vældigt mycket mer på hans nivå (considering his past), så en liten del av mitt ego førblir intakt. Det tackar vi før.

Hepp, nu ska hær inførskaffas sprit och kalasas ordentligt. Skål i forbandede svenskere!

Køkkenmødding.

Jag brukar ha sjukt svårt før lagnolalia, men det hær ær fan fina grejer;

Alexander says:
bare vendt til jeg kommer hjem, så skal jeg snakke dansk til dig mens jeg knalder dig på køkkenbordet.

JEG HAR KNEPPET TIL DEN HER SANG!

Varning till kænsliga lyssnare: Den hær låten ær så smutsig att man kan behøva ta en lång dusch efteråt. Crywanking and shamejizzing might also occur.

Friday, I'm insane.

Kärlek när den är som finast.

Alexander says:
there is knäkbröd?
impish says:
knäckEbröd mannen!
impish says:
maybe buy some havreknæcke for your swedish lady, myeees :3
Alexander says:
but you have enough avocado and tofuline and whatnot?
Alexander says:
is there anything else you might want? ^^
Alexander says:
(cock in your ass is complimentary, you don't need to request that)