Ljusblå. Get eller åsna.

De senaste dagarna har jag latat mig så jävla hårt att jag hamnat i ett state of inte-orka-resa-sig. Vaknade vid elvatiden imorse, hittade laptopen intill sängen och... Well, här ligger jag kvar, en bit in på kvällskvisten. Har lyckats äta nutella (direkt ur burken, med en matsked) och en halv påse chips. En gång i tiden tyckte jag att det här var det ultimata sättet att fördriva sin tid på, särskilt under en period då jag precis flyttat hemifrån, men nu har jag ångest och har redan gjort upp planer för hela den kommande veckan. Jag ska fika med Johanna, göra dreads på Madde, åka till pestkusten och leka med alla mongon där, glida vidare till Köpenhamn, tillbaka till Göteblä, släpa med mig Lucy och Alex till Stockholm... Och så ska jag självklart dricka en hel del folle. Omnomnamyum.

Efter det kommer jag dock klämma in ännu ett gäng lata dagar, för den sjätte åker jag, André (çok Türk) och Marie-Linn till Istanbul och sedan vidare till Fethiye. Vi ska vara i Turkiet i två hela veckor, så det vore dumt att komma dit fullständigt utbränd och tro att jag på det skulle klara av den hysteriska värmen där också. "Värmeböljan" i Sverige hade nästan ihjäl mig, liksomliksom. Jag GRÄT helt paniskt en dag när inte ens fläkten lyckades ge mig lite svalka. :D

Således, note to self: KÖP VITA, LUFTIGA KLÄDER OCH GE FAN I ATT TA MED NÅGOT SVART! Värmeslag är ingen hit, och jag har ingen som helst lust att ta reda på hur något sådant skulle kännas med kroppen full av Cymbalta. Shrugugugh.

Någon som orkar shoppa åt mig? Snällaste raraste? :3

Expedition Blå linjen, the Akalla branch.

Tog en liten promenad med Putte igår. Från Husby till Sergels torg via Kista, Överjärva Gård, Järva Krog, Brunnsviken, Roslagstull och Odenplan. Vi planerade att ta den här promenaden redan förra sommaren, men så blev jag ju sjuk och klarade inte av att lämna lägenheten överhuvudtaget.

Den här gången hade ingen av oss några som helst ursäkter, det var söndag och rastlösheten trängde sig på med tillhörande psykbryt, så vi gjorde slag i saken. Ett par mackor inhandlades, lokalsinnet skrevs ut på två A4, vattenflaskorna fylldes på and off we went. Vandringen tog ganska exakt fyra timmar och en kvart, och kändes som ungefär det dubbla, minst. Fötterna gav upp redan efter två timmar, min rygg tog livet av sig när vi nådde Roslagstull och kring Hötorget ville jag bara sätta mig ner och gråta, men vi överlevde! Tvåkommanånting mil med två korta matpauser.

Ingen av oss hade en halv aning om hur vacker sträckan mellan Husby och Vasastan är ovan jord. När man kommer ut från skogen vid Överjärva Gård möts man av en runsten och en massa får, bara ett stenkast från tågrälsen där pendeln mot Märsta passerar. Själva gården utgörs av ett antal små söta hus (röda, i gammaldags lantlig stil) med lite olika verksamheter, ett café som tyvärr var stängt och både små och stora inhägnader för djuren. Det enda konstiga (och i och för sig lite roliga) är golfbanan som tar vid precis där gården slutar. Ganska random. Och vid golfbanans södra ände tornar kaotiska Järva Krog upp sig med ett gigantiskt hotell och en kaotisk motorväg, men så fort man tagit sig över (under?) den stora korsningen befinner man sig än en gång på en magisk plats, vid sjön Brunnsviken som man sedan följer hela vägen till Roslagstull. Whaaah. Hade jag orkat traska drygt fyra mil varje dag (på max en timme) hade jag nog aldrig satt min fot på tunnelbanan igen.

Det här måste verkligen göras om, fast kanske från Hjulsta nästa gång. Någon gång när smärtan i benen lagt sig och när man lyckats lura i ett par andra stackare att det är en skitbra idé att joina oss på ännu en upptäcktsfärd. Det kommer vara värt det, jag lovar! Blå linjen overground is the shit!

Who was phone?

Min handläggare på Förstrulningskassan visade sig vara en redig raring. Happileks! Han sa att någon hade haft lite för bråttom med att skicka helt fel papper till mig och att jag inte ska behöva oroa mig mer. I och med det blev jag ungefär tio ångestton lättare och nu har jag mer ork att fortsätta vara pank i ett par månader till.

AOD ikväll och UBV imorgon, peppen börjar infinna sig. :D The weekend has landed!

Förspäkningskassan.

Käraste, finaste Krångelkassan, varför svarar ni aldrig när jag ringer? Hur kommer det sig att det tar er en dag att neka, men tre till sex månader att bevilja en ersättning? Tycker ni det är konstigt att "fuskarna" lyckas lura er på miljontals kronor när ni tvingar människor som knappt klarar av att hålla i en penna att fylla i pärm efter pärm med blanketter för att kunna få er hjälp? Av någon anledning känns det fullt logiskt att de sjuka inte får ett skit när ni i princip kräver att man ska vara frisk för att orka gräva ner sig i er byråkrati.

Om jag någonsin blir av med min trasighet ska jag satsa på att bli miljardär genom er. Jag tycker att jag förtjänar det, tillsammans med alla andra som befinner sig i min situation. En vacker dag kommer vi skratta hela vägen till banken, sanna mina jävla ord.

Only newfags say "newfag".

Randomhäng med Steken, Igor, Linda, Eris och Alice igår. Det åts pannkakor och spelades NES (SMB3, en av mina största kärlekar) och jag kände mig allmänt glad och nöjd hela kvällen. Arisu var mindre nöjd efter att ha blivit trakasserad av Eris i ett par timmar, men hon lär komma över det tids nog. Pannkakssylt och glass i pälsen var tydligen ingen hit.

Idag blir det att släpa sig till Kanaanbadet med Putte och Thomas. Jag lider av badkrukeri, så min plan är att hänga på stranden och titta på när pojkarna leker i vattnet. :3 Yaoiforumen på nätet får snällt vänta till nästa vinterdepression, för nu jävlar är det IRL-action som gäller.

Hej kom och hjälp mig.

Jag vill alltid dö när jag ska få/har mens. Från ägglossningen till sista dagen av blodtsunamin försöker jag hålla mig konstant full för att inte råka hänga mig eller göra något annat dumt och livsfarligt. Vad är grejen med det? :D