You're a loser, baby.

HEJ BLOGGEN! :D Jag orkar verkligen inte med att det snart är jul och skit. Jag orkar orkar orkar inte. Julen har aldrig riktigt varit min grej och kommer aldrig heller att bli det. Förra året fick jag några timmars permission för att gå på julmiddag på julafton, utöver det fick jag inte gå ut alls. AND I LOVED IT. Eller ja, jag mådde åt kukhelvete så jag tänkte inte så mycket på... Saker. Haha. Kom ut på nyårsafton och kände att jag lika gärna kunde gå hem, se Dinner for One och gå och lägga mig, men mina vänner var lite festligare än så och tyckte att man skulle fira "på riktigt". Jag drack alkoholfri skumpa och blev tröttare och tröttare för varje kliv de tog på stegen mot en högre promillehalt. Jag önskade så att jag hade orken att kasta mig upp för den där jävla stegen och tippa över till Mumindalen, men jag var duktig och blundade hårt och höll för öronen istället.

Just nu funderar jag över hur fan jag ska orka köpa julklappar till folk. Känner mest för att sätta mig på golvet i badrummet och våldtäktsduscha resten av dagen.

Mitt liv i korthet;

Alexander säger:
in an ideal world you'd have the dick ^^

Class05.

Throwing myself down memory lane med lite gamla mappar från djupet av min hårddisk som jag fått för mig att damma av en sväng. Hello .sid, I have missed you so fucking much.

Alex säger:
du hade massa JÄTTEBRA typ chipdiskmusik som du skulle langa över till mig!
Alex säger:
fick sånt jävla stånd av den playlisten på din födelsedagsfest

Exakt precis på pricken så. Inte för att jag minns så mycket av min födelsedagsfest (jag firade ju 23- och 24-årsdagen samtidigt, det blev en hel del av allt det där goda), men jävlar i lådan alltså! I LÅDAN! JÄVLAR!

In your head, zombie.

Avdelning 1 på S:t Görans sjukhus alltså. Det är en plats jag förhoppningsvis aldrig någonsin kommer behöva vistas på igen. Tjejen från Iran, win, killen från Tyskland, win, "Professorn", win. Resterande; WHAT THE SHIT? Tydligen finns det läskigare mentala issues än psykoser. I did not know, och jag ville nog inte riktigt få se det med egna ögon heller.

Blood and tears.

Du vet att du vill.

God I miss you, bitch.

Finally someone let me out of my cage.

Så, igår hände det, efter tio års längtan/ångest. Jag är sjukt rädd för nålar större än standardsynålen, men ibland får man liksom bita ihop och låtsas att man är stenhård. Jag måste dock erkänna att jag var tvärbäng på lugnande. :3

Det finns inget bättre sätt att säga "Du är min bästaste bästis!" på till någon än att perforera vederbörande. Detta är alltså en kombinerad födelsedagspresent/julklapp från sötaste Jinxdjuret, som också ville ha lite ont. Emilia på East Street är vår nya stora kärlek. East Street överhuvudtaget är sinnessjukt jävla win. Dit ska jag tillbaka när jag läkt ihop ordentligt för att våldföra mig på mitt ansikte ännu en gång. Already looking forward to it. :D