Finally someone let me out of my cage.

Så, igår hände det, efter tio års längtan/ångest. Jag är sjukt rädd för nålar större än standardsynålen, men ibland får man liksom bita ihop och låtsas att man är stenhård. Jag måste dock erkänna att jag var tvärbäng på lugnande. :3

Det finns inget bättre sätt att säga "Du är min bästaste bästis!" på till någon än att perforera vederbörande. Detta är alltså en kombinerad födelsedagspresent/julklapp från sötaste Jinxdjuret, som också ville ha lite ont. Emilia på East Street är vår nya stora kärlek. East Street överhuvudtaget är sinnessjukt jävla win. Dit ska jag tillbaka när jag läkt ihop ordentligt för att våldföra mig på mitt ansikte ännu en gång. Already looking forward to it. :D