Det räckte inte med att ta bort delar av skiten som tyngt mig, så jag tog bort hela lasset. Need I say att jag trippar på endorfiner just nu? Jag fegade ur lite till en början, men pushade mig själv to the fucking edge i något slags självbevarelsedrift. Jag kan nu med glädje avlägsna ett tiotal av mina masker och påbörja en lite mer ärlig attityd till mig själv och min omgivning. Vet inte ens varför jag hållit kontakten med vissa människor, som bara fått mig att avsky mig själv och allt jag är och står för. Bekräftelseissues? Idiotitriggat borderlinebeteende? Många av de jag kasserat tycks ha just den diagnosen (en grav form av skiten, eller är de sociopater?), och fy i helvete vad jag kommer akta mig för att närma mig en sådan person igen.
Mja. Bättre tider har redan börjat tåga in, så jag ska dra iväg och välkomna dem med öppna armar. Färre ångestmoment, friskare själ. Let's do this!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment