Fool me once...

Förvirringen som uppstår när man försvarar en "vän" (som ständigt lyckas hamna i dramer jag inte förstår) som sedan knullar en mentalt (ljuger) och dumpar en för att det är en enklare utväg än att erkänna sitt misstag, be om förlåtelse och få ordning på allt igen. Stoltheten, ack stoltheten. Den ska tydligen försvaras till varje pris. Ja hon har svikit mig, bedragit mig, hon har lämnat, glömt och lurat mig.

Jag känner dock att jag inte borde vara helt överraskad. This has happened many, many times before.