Men hon var stark, världens envisaste lilla fluffboll, inte ett pip gav hon ifrån sig när hon blev stucken i magen med den enorma kanylen. Hon måste ha haft det riktigt tungt det sista dygnet... Hon lutade sig bara åt sidan, tittade upp mot mig och veterinären och låg så tills hon drog sin sista lilla suck. Bästaste lilla gos, hur dåligt hon än mådde så var hon så otroligt söt och fin in i det sista.
Mweh. Nu ska jag gråta som ett litet barn och tänka på hur bra hon fått mig att må när allt varit riktigt åt helvete i mitt huvud. Jag hoppas att minnena av henne räcker för att få mig på bättre humör framöver.
You will be awfully missed, lilla djuret. <3


No comments:
Post a Comment